Bergsklättrandet fortsätter...

Andas
Utmanas
Förargas
Kämpar
Svettas
Försöker förstå
Ärligt
Nya teknikförsök
Grinigt
Egoistiskt
Låst läge
Krigar
Ger inte upp
Överlever
Drömmer
Längtar

Längtar efter dig...

Några veckors väntan kvar...

Sköna söndag...

Jag sitter och "knapprar" lite på datorn. Nyhets-TV står och brummar och jag ska lyssna på politiskt snack. Spännande land vi lever där det just nu är nya vändningar i politiken från dag till dag. Jag hoppas att denna förändring ändå är bra för vårt land och sätter stopp för främlingsfientlighet och "sandlådepolitik". Saga kikar på I-pad och Robert sover...

Vi har inte planerat upp hela denna dag och det är rätt skönt. Det blir en lugn förmiddag och på eftermiddagen väntar bio. Saga kommer hälsa på hos gammelmormor en stund och jag och Robert ska få hitta på något själva en stund. Lika bra att passa på innan "bebbe" kommer för då är det bara att glömma att komma iväg någonstans alls. Ikväll kommer Ida tillbaka och i morgon åker vi mest troligt till Stockholm på utflykt.

Nu blir det soffläge en stund. Me like a lot!

Kramelikram

Årskrönika för år 2014

Januari - Arbetet drog igång igen efter att vi varit en tur upp till Arvidsjaur för att fira jul. Denna fina månad bjöd på tre födelsedagar som firades. Mammas, pappas och Therese på jobbet som hade 40-årsfest. Robert åkte iväg och arbetade på SM-veckan i Umeå och jag umgicks en hel del med kära mamma. Jag lirade en del innebandy på helgerna vilket var MEGAKUL. Måste uppta det igen så snart jag kan. Västerås stad tvingade alla lärare att gå UNIKUM-kurs. Det tillsammans med att "vabruari" kom redan i januari så höll vi lärare på gå på knäna redan efter en månad. Det visade sig att det INTE fanns några vikarier i hela Västerås.

Februari - Lite VAB även för min del. "Vabruari" fortsatte. Frånvaron av kollegor var hög och INGA vikarier kom. Vissa dagar höll jag på bryta ihop, men på något sätt överlevde vi, men vi var riktigt trötta på Rönnbyskolan.  Tur att det fanns många att skratta med...Nationella proven drog igång och likaså rättningen.. Sportlovet kom och erbjöd lite vila så att jag blev människa igen.

Mars - Äntligen kom jag iväg för att se bandymatch. VSK krossade Hammarby och jag fick mersmak att se mer matcher så det blev en till innan VSK tyvärr förlorade finalmatchen. Jag hafsade ihop en ansökan om att bli förstelärare men jag hann inte riktigt "skryta allt för mycket om mig själv" som tydligen krävs för att lyckas lura dem med pengar att få 5000 kronor mer i lön. Bättre lycka nästa gång =). Utvecklingssamtalen ägde rum. Saga går på sitt första "riktiga" födelsedagskalas hos Melina där det var jättekul.

Spännande =)

Saga på utflykt.

April - Robert blir 44 år, tjoho! Han åker också till Arvidsjaur några dagar och hjälper dem med sin flytt. Yvonne och Bengt sålde sitt hus och skulle flytta till Luleå. Sandra Wahlberg fyller hela 30 år och vi var på stort kalas på "landet". Mycket godsaker och trevliga människor.

Vi campade i Eskilstuna hela påskhelgen där vi åt gott, gick på zoo och cyklade i mängder.  Helgen var toppenbra, när vi skulle hem blev det dock en spännande tur . Bil och husvagn bogserandes då till verkstad då vår koppling på bilen la av, tack för en kostnad på 17000 kronor för det. Trots detta lyckades jag och Saga ta mig till John och Annas stuga för att ha lite påskknytis som var jättetrevligt under måndagen. Det blev bad i tunnan också.

Mysigt att grilla korv.

Parken Zoo...

Mys med John vid stugan.

Efter en himla massa cyklande i vårvädret så lyckades jag turfa mig upp till division två. Stolt som en tupp över det, men det krävdes en hel del cykling, men kondisen förbättrades och det blev mycket frisk luft.

Vi sålde bort sju lådor med leksaker och barnkläder på grejbytardagarna i kyrkan på Önsta.

Maj - Väldigt bra att sälja bort ALLA bebiskläder för att två veckor senare konstatera att en ny bebbe är på intåg (kanske inte helt planerat som ni då förstår). Omtumlande, chockerande och spännande på samma gång (BF 22 januari).

Rättningen av de nationella proven börjar nå sitt slut. Det blir lite extra stressigt då jag gör en sjukskriven kollegas jobb också.

Jag tappar rösten så det är omöjligt att arbeta. Kort därefter så får JAG influensa. Hör och häpna, i maj liksom några månader efter alla andra går jag runt med 39-40 graders feber till och från i en vecka (jag har ju aldrig feber). Även Saga blir sjuk i omgångar och hon orkar inte riktigt med förskolan denna månad. Hon är gnällig och orkeslös. Hon börjar skolas in lite på en ny förskoleavdelning, men det går trögt då hon är sjuk var och varannan dag.

Robert börjar bygga på vår altan och han, brorsan och Torgny bygger nedre delen. Sen säger Roberts hand ifrån.

Juni - Vi flyr iväg med husvagnen under midsommarhelgen. Det blir en tur till Leksand camping för att suga i oss lite svensk kultur. Vi har aldrig sett så mycket folk vid ett firande tidigare. Vi kikade på Sveriges längsta midsommarstång och njöt av den mysiga lilla staden. Det blev en lugn och väldigt kall midsommar där vi fick ha vinterkläder på oss. Under nästkommande dag då hela campingen var bakfull tassade vi iväg till sommarlandet och hade hela stället för oss själva. Tyvärr var det så kallt att vi skippade badet. Inga köer någonstans var det så vi åkte karusell i massor och njö

t av alla aktiviteter som fanns där i fem timmar. Trött och glada och frusna gick vi därifrån. Den långa semestern inleds.

I Leksand på midsommarafton.

Juli - Robert arbetar på SM-veckan och jag och Saga tar hand om oss själva. Byggarbetare bygger tak på altanen som blir såååå fin. Det är vackert väder härhemma och vi gör flera mindre utflykter.

Mums med blåbär.

I mitten av månaden far vi till Luleå med husvagnen. Jag, Robert och Saga bodde hos Linda, Micke och Pelle. Alice och Ida bodde hos farmor och farfar inne i stan. Det blev strålande väder även där. Även en del cykling, en tur till Haparanda, Western farm och annan social samvaro. Därefter bar det iväg mot Pite havsbad som var ett helt underbart sommarställe. Det var som att komma till utlandet. Värmen var påtaglig och Robert åkte iväg och köpte en AC, som hittat, 4000 kronor. Det blev mycket god mat, bad och tid i solskenet. Vi fick även besök av farmor och farfar, Linda, Pelle och "turfarna "Marita och Göran.

Augusti - Jag blir ett år äldre, wohoo! Jobbet drar igång igen och månaden blir TUFF utan att jag orkar gå in på några detaljer. Oro, stress och sjukhusbesök blir allt vanligare.
Robert drar iväg en helg till Dalarna för att cykla "Cykelvasan". Över nio mil trampar han tillsammans med många andra. Det trodde jag inte han skulle fixa då han inte direkt legat i hårdträning.

Jag får ett ganska tufft schema och ett nytt ansvarsområde på jobbet, biblioteket!

September - Robert drar själv iväg till Cypern på en sista-minuten-resa. Pappa åker in på sjukhuset. Det är allvarligt och jag vet inte om han kommer överleva.

Saga börjar sin första aktivitet, Knatteskutt. Spännande att se henne in action i olika sporter. Hon har inte riktigt fyllt tre och det märks att hon har svårt att koncentrera sig fullt ut. Hon är iallafall glad och deltar ibland. Det är roligt att leka och att titta på andra barn och vuxna. Vi ser det som en övning i att ta instruktioner i grupp. Hon tycker att det är roligt så vi kämpar på.

Det är val i Sverige, Robert jobbar extra där. Kan inte säga att jag blev klok på valresultatet, kaoset inom politiken börjar och jag känner mig djupt besviken på hur vi kan vara så "kalla" "främlingsfientliga" och "osolidariska" i Sverige. Jag funderar fortfarande på vilka jag känner som har den synen på livet...Tragiskt är ordet!

Skytteltrafik till sjukhuset blir det. Det är välkomstkväll på förskolan. Jag, mamma och Saga går dit och leker, fikar och har det mysigt. Biotime med kära mor en vardagskväll, vi kikar på filmen "Medicinen" och skrattar så vi kiknar.

Vi har en spontan turfträff hemma hos oss. Cirka 20 trevliga turfare tittar förbi. Tyvärr blir det sista gången jag träffar min mamma vid sina sinnens fulla bruk. Mamma och Torgny åker iväg på sin resa till Mallorca.

Turfträff hos oss.

Oktober - Mamma ramlar ihop den 2 oktober hemma hos sig, ambulans, panik, gråtandes springer jag från jobbet. Snälla Nicole skjutsar. Det är allvarligt, hjärtat har stannat. På kort tid tar sig hela familjen upp på sjukhuset. Ganska snabbt därefter förstår vi att det här kommer gå riktigt ILLA, läkarna talar inte riktigt i klarspråk men mellan raderna förstår vi en del, men inte allt. Efter ett dygn dödförklaras mamma, hon har avlidit av en STOR hjärnblödning.

Älskade vackra mamma. Som vi saknar dig!

Resten av månaden är som ett stor svart hål. Jag försöker arbeta, men får vara hemma efter ett par dagar. Pappa mår inte heller bra och flyttas runt på sjukhuset. Jag vill inte upp till något  mer sjukhus,men måste dit titt som tätt och jag ser STORA brister i pappas vård, men hur ska jag orka?

Begravning 24 oktober för mamma. Vackert och många som kom, men så overkligt. Min sprudlande glada, mamma kan inte vara personen som ligger i kistan. Hon kommer snart komma tillbaka ju.

November - Hon kommer inte tillbaka och jag kämpar på. Robert jobbar massor i huvudstaden. Känslolivet är som en berg-och-dalbana. Karusellen med pappa fortsätter. Hur jag har en styrka att fortsätta kämpa förstår jag inte. Kan inte direkt påstå att jag mår bra, men jag försöker börja träffa vänner igen.

Och nu ska det göras bouppteckning också. BLÄ! En massa papper som strömmar in. Jag börjar förstå att det här med döden är något man bör prata om. Jag börjar själv fundera över vad som skulle hända om jag dör. Försäkringar och andra tidigare papper som jag inte reflekterat över får större betydelse. Jag måste få koll...jag inser att ingen är odödlig, allra minst jag. En vacker dag kanske jag inte heller finns och vad har då mina barn för skydd?

Lite andra bakslag också. Mobilen går sönder och jag stressar runt för att lösa det. Saga petar in ett presentkort i TVn, bilen börjar krångla smått. Vi börjar fundera på en ny bil. Fyra barn och vår lilla bil är en ekvation som inte går ihop.

Min mage växter snabbt, men jag hinner inte tänka på den. Pappa mår riktigt dåligt och läkarna informerar oss inte om något alls egentligen. Han får en plats på kortidsboende, men åker snabbt upp på sjukhuset igen för operation.

Slutspurt på jobbet, men jag älskar denna plats så den ger mig energi. Alla härliga kollegor och elever. Jag får göra något som jag ÄLSKAR.


December - Nu är det julmånad med betygsstress (känns dock som en världslig sak om jag jämför med allt hemskt som hänt). Vi försöker hålla på traditionerna i familjen. Vi åker till Torgny för adventsfika och har julpyssel precis som vanligt, men mamma saknas så klart.

Pappa mår bättre, PUST! Lättnadens suck! Jag slipper tänka på döden för en stund och ser äntligen hopp. Jag slipper en till begravning detta år. En stor sten faller från mitt bröst.

Lusseturfen går av stapeln och Saga har sitt första Luciatåg. Hon bjöd på stor underhållning när hon petade i näsan, sög på ljuset och viskade en massa i örat på sin kompis. Hela familjen var med och tittade på iallafall. Jag blev sjukskriven sista arbetsveckan. Både kropp och själ var trött, tröttare, tröttast.  Äntligen lite vila för mig även utan barn. Det blev en del turer till sjukhus även här och nu får jag springa OFTA till barnmorskan.

Dagis pajas nummer ett.

Vi firar jul hemma hos oss. Det blev jag, Robert, Saga, John, Sanna, Simon, mormor och Torgny. Alice och Ida hälsade på under dagen och vi var också upp till pappa en stund på dagen på kortidsboendet. Det blev en intensiv men trevlig dag. Jag trodde jag inte hade köpt några julklappar, men av någon konstig anledning blev det en hel hög under granen och barnen verkade mycket nöjda.

Nyår är i skrivandets stund inte riktigt planerat än, men det lutar mot att vi är hemma och äter något extra gott. Kanske blir det trerätters. Vi får se om vi detta år orkar vara uppe till tolvslaget Så var inte fallet förra året.

Jag vill tacka alla underbara människor i min närhet för allt stöd de senaste månaderna. Personalen på intensiven, min familj, släkt, kollegor, mammas kollegor, "turfare", elever, elevers föräldrar,  förskolepersonal, lagkamrater och alla kära vänner som hört av sig med vänliga ord och omtanke. Jag har inte känt mig ensam och jag känner att ni alla funnit som en stöttande hand på vägen (genom SMS, samtal, mail, möten och inlägg på fejjan). Tyvärr har jag inte orkat vara så social, men snart kommer ett nytt år med nya möjligheter.

Jag blickar fram mot ett nytt år! Att ta till vara på varje dag och att inte ta något för givet! Några små fjantiga, ytliga nyårslöften blir det inte (det känns som barnsligheter i sammanhanget). Jag vill leva, jag vill träffa dem jag älskar och jag ser fram emot soliga varma vårdagar med många varma möten....

Vi ses väl 2015?

Lugnet efter stormen

Då var julafton färdig för detta år. Jag ligger här i soffan på morgonkvisten och pustar ut här på juldagen. Det blev en hektiskt dag igår, men trevlig på alla sätt och vis. Jag var orolig för ett mentalt psykbryt och en rädsla för att bli så väldigt sorgsen och fylld av saknad. Visst finns saknad...Tokstollen med alla nya planer för aktiviteter saknades, men det fanns andra som fanns här. Människor som är oerhört viktiga och betydelsefulla personer i mitt liv och som ger energi. Kärlek, julmat, julklappar, lek, fika/sötsaker och frågesport bidrog till att det blev en riktigt fin dag som gav energi till  själen även om kroppen vid 23-snåret gav upp och föll i sömn.

Jag ligger här och funderar över livet. Hur saker och ting kan förändras så snabbt. Att jag inte igen får ta saker för givet. Denna dag idag är viktig för i morgon kanske jag inte finns Livet är kort och jag väljer vilket innehåll jag vill ha. Det låter kanske knäppt men jag har börjat fundera på försäkringar, på min egen begravning med mera. Nu tror jag inte att jag kommer försvinna inom kort, men det kan bara säga poff en vacker dag och INGEN vet när var och hur.

Idag får det bli en dag då vi tar saker som det kommer. Lite småplock efter julens festligheter, frisk luft ute lekande i snön med Saga och ätandes av rester hela dagen. Halleluja för att slippa laga mat. Det finns också mängder med fika kvar. Om någon som läser bloggen är sugen på en kopp kaffe så är ni hjärtligt välkomna!

En ny fin dag väntar och den ska jag ta tillvara på. Puss på er alla underbara människor därute.

Några bilder från senaste tiden...

Den där fotograferande inspirationen har varit som bortblåst. Jag satsar på att komma igång igen här nu kommande år så att bloggen får lite mer liv och inte bara fylls med deppig text.

Vi laddade upp med böcker och film sådär dagen innan julafton. Det roligaste var att komma ut på promenad för en stund.

En av julklapparna till mig själv - ögonbryns och ögonfransfix. Bara hårfärgning kvar, sen känner jag mig lite bättre till mods.

Traditionell uppesittarkväll dagen innan julafton. Vi vann en ny lott, tjoho!

Alice och Ida kom en stund på julafton. Tre glada systrar som verkade mer än nöjda med sina julklappar.

Vår fina gran som förgyllt vårt hem i en vecka. Underbart varmt sken och varierande pynt.

Systermys

Julledigheten är nu här, HURRA!

18 lediga dagar på rad väntar nu i detta hus. Ingen stress och press med jobb, en massa turer till sjukhus, vårdplaneringar, rättning och andra måsten. Att kunna sova någon/några extratimmar på morgonen, att kunna lägga sig och läsa en bok, att hinna träffa nära och kära för en fika, att ta en promenad ute i solen, spela ett spel med tjejerna, ta en tur på bio, pyssla med mera.

Så underbart skönt att hela huset är rengjort från en massa smuts också. Det var mycket bra val att anlita en firma för att göra detta. Jag kan helt klart överväga att göra det även nästa år =).

Tomtar och julprydnader smyckar vårt hem och det känns lite mer juligt nu. Samtidigt känns det så konstigt när man bockat av de flesta måsten som fanns på göralistan. Det blir ett tomrum och det blir mer tid för sådant som jag aldrig annars har tid med. På något vis har jag vant mig att leva med stress så nu när den är borta blir det konstigt. Jag låg till exempel och sov flera timmar på eftermiddagen. Märkligt värre, men oerhört välbehövligt.

Nej nu blir det att lägga ifrån sig datorn här och försöka vara lite social. Dags att njuta av mörk choklad och coca cola.

Ett nytt liv börjar formas

Andra saker känns helt plötsligt viktigt i livet. Vissa saker känns helt bortkastade. Att vakna och må bra, vilken välsignelse. Att kunna gå upp tillsammans och mysa en stund på morgonen
innan alla drar iväg till diverse skolor, förskolor och jobb. Barnen som glädjs åt julens varma lampor och tomtarna. Allas positiva förväntningar på julen då vi kan umgås mer.

Det jag tycker är bortkastat är all den press vi har på oss att allt ska vara så perfekt. Att vi ska jobba ihjäl oss och stressa till den grad att vår glädje försvinner. Att tålamodet försvinner och att livet blir en tävling om vem som gör/reser mest eller har mest prylar.

När kriser sker så är det människorna som är nära som är det viktigaste. Det finns inga prylar i världen som kan uppväga vad de människor man älskar kan ge. De är det absolut viktigaste.just därför känns det skönt nu att vara hemma ett bra tag. Att ta dagen som den kommer utan stress. Att kunna träffa dem man gillar och saknar, att få mysa med familjen, att läsa en bok och även att få tid att sörja (även om jag inte kan släppa att mamma ändå är med mig varje steg jag tar).

Nu väntar en lugn torsdag. Saga sover ut ( blev hemskickad från dagis då humöret inte var på topp). Det tar på krafterna att hänga med i syrrornas tempo, tror även lilltjejen behöver jullov. Jag är hemma sjukskriven pga diverse gravidkrämpor...Cirka en månad kvar till BF och det känns skrämmande och spännande på samma gång. Förlossning och hur barnet kommer må är skrämmande, hur det nya livet kommer bli med deb lilla och familjen känns spännande och roligt. Att få vara hemma föräldraledig känns också bara positivt. Visst blir det mycket att göra hemma men jag njöt av föräldraledigheten förra gången och ser inga hinder för varför jag skulle ogilla det denna gången.

Ta tillvara på denna fina torsdag. Det ska jag😀

Vår lilla pepparkaka goes wild

Energi kom till mig….

Jag kämpar på…
Tänker positivt…
Dagarna springer förbi…
Energin börjar ta slut…
Inte många dagar kvar nu…
Snart nerdraget tempo..
Jag längtar...