Så blir det onsdagsmys....

Efter en tuff tisdag ser jag fram emot en lite bättre onsdag. Det kan liksom inte bli mer kaos än vad det var på jobbet igår. Även när jag kom hem var kaoskänslan i kroppen påtaglig. Det blev i allafall goda pannkakor och jag hann med det jag hade tänkt igår kväll. Det ser ut att bli en fin höstdag och jag känner mig laddad för att träffa på ett gäng härliga elever....Idag kommer de vara glada och intresserade av att lära sig nytt, så det så =).

Stress....

Det är något som jag bara spyr över. Stress på morgonen, stress på jobbet, stress efter jobbet. Att inte räcka till, att inte hinna se alla, att inte kunna ge den kärlek jag vill, att känna mig misslyckad, att inte orka, att tålamodet tryter och jag blir arg, att rösten är för klen (och hostan fortfarande dyker upp), att vara oplanerad, att tappa bort saker, att andra människor tror att jag inte bryr mig om dem för att jag inte hinner umgås eller för att jag nog verkar oengagerad för att jag inte orkar/kan engagera mig i andras problem hela tiden.

Jag vill vara här och nu. Jag vill känna att livet är det mest underbara som finns. Jag vill känna att jag gör ett bra jobb och att jag duger. Just nu känner jag mig bara trött, otillräcklig, ostrukturerad och vimsig. Hur mycket jag än försöker så räcker det inte....Jag peppar mig själv dagligen med alla positiva saker jag kan. Ibland hjälper det, men just idag känns saker bara blä. Som tur är det en ny dag i morgon och jag hoppas verkligen att den dagen ger mer energi..

Att bry sig eller inte?

Det är jobbigt att vara en person som bryr sig...En så kallad känslomänniska. Det ibland svårt att bara stänga av de där känslorna som florerar där uppe i bollen. Fördelar finns med att ha denna personlighet, men även stora nackdelar som innebär att jag tror jag kan rädda världen ibland. Det är svårt att stänga av och tänka att jag bara ska göra minsta möjliga när hela jag vill göra mitt allra bästa hela tiden. Jag har ju till exempel valt mitt yrke för att jag vill hjälpa ungdomar att få en så bra framtid som möjligt...jag ger järnet när jag är på jobbet och jag försöker göra det hemma också.

Just idag ligger jag hemma och vilar rösten min som krånglat ett tag nu. Tankarna virvlar runt i min skalle eftersom kroppen nu är i viloläge. Vad jag vill och känner för med hjärtat är två olika saker. Det går inte heller att vara alla till lags. Ibland måste jag ryta ifrån, ibland måste jag säga nej, jag måste få känna mig besviken och jag har en rätt att ibland faktiskt tänka på mig själv. Nu kommer det snart finnas fyra barn i min närhet och att ens tänka att jag själv har vissa rättigheter och behov kommer vara omöjligt. Jag känner mig glad åt den lilla i magen och jag känner att det ska bli skönt att vara föräldraledig, men jag oroar mig lite över ekonomin. Det löser sig nog. Det viktigaste är att vi alla mår bra, har tak över huvudet och kan äta oss mätta.

Jag måste säga att jag kommer fortsätta att bry mig. Däremot måste jag i större grad slå bort energitjuvar....Jag kämpar på och jag kan inte göra mer än mitt bästa...

Jag ser bara smuts överallt...

Jag och dammsugaren är bästisar. Hela tiden tänker jag också, sen ska jag svabba men med den varan blir det inte mycket. Dagligen springer jag runt med "snabeldraken". Jag tycker se mig en massa damm, löv och grus precis överallt och hela tiden. Jag får inte ro i kroppen förrän det är borta. Nu såg jag att även övervåningen behöver fixas till i större grad. Får ta tag i det i veckan för just nu i denna sekund ligger jag mest och flämtar. Jag har inte sagt det rätt ut här på bloggen tidigare, men jag väntar en till liten och det verkar som att min form är betydligt sämre än förra gången eftersom jag är rätt slut...

Det har varit en tuff tid på flera plan förutom graviditeten. För två veckor sen åkte pappa upp på lasarettet rätt akut...Förutom den oron har det även varit lite oro för bebisen, ostrukturerat på jobbet i vanlig ordning och Robert har fått nya arbetsuppgifter på jobbet som innebär pendling till Stockholm och mindre tid hemma (plus lite andra jobbigheter). Alltså blir det mer lämning, hämtning, handling, matlagning och nattning för mig. När allt hemmajobb är gjort är det vanligt jobb som gäller och eventuellt om jag inte slocknar på kvällen hinner jag kanske se en stund på TV. Det blir inte mycket träning eller socialt liv...På helgerna får jag klämma in det sociala...Får hoppas att vi håller oss friska här innan jul så att vi kan ta tillvara på helgerna. Det finns fortfarande en del frågetecken kring både det ena och det andra och det är inte en "ultimat" situation för mig som har behov av struktur och trygghet. Jag får försöka hålla lugnet och skapa så god ordning jag bara kan. Kanske tror jag att dammsugaren hjälper mig...Den är en av de få saker jag kan kontrollera.

Det finns mycket som måste komma i ordning. Jag vill som vanligt rensa bort ytterligare saker som finns här i överflöd. Det ramlar ut saker ur skåpen och det är fortfarande svårt att hitta vissa saker. Rom byggdes inte på en dag...det blir bättre och bättre. Det som ger styrka är en go dotter och en rar familj. Även arbetet med elever är roligt. Nu kommer dock en mer arbetsam period med föräldramöte och utvecklingssamtal...Möten med människor tar tid, men de ger oftast energi.

Nu kom min lilla godbit här. Hon vill att vi ska läsa bok och dricka välling och så får det bli. Ser fram emot en skön söndagkväll...

Skönt med helg....

Redan söndag och det har varit en bra helg. Solen som strålat, god mat som ätits, Alice som varit hos oss i helgen, glad Saga, Robert hemkommen från Cypern och mer avkoppling i större grad än tidigare, SKÖNT!

Idag är det en viktig dag för vårat land då det är val. Det är dags för alla som inte redan masat sig till vallokalerna att göra det. Detta år är det oerhört viktigt att göra sin röst hörd. Jag ska inte diskutera politik här, men jag hoppas de partier med mest hjärta för andra människor vinner....och jag hoppas att människorna i vårt land inte bara bryr sig om att SJÄLVA få några hundralappar mer i plånboken. Det var det...

Dagen idag erbjuder nog minigolf. Lunchätning ute och mest troligt ett besök till mormor. Hon ville gärna att vi skulle komma och hälsa på då hon är kattvakt. Ser fram emot en bra dag....

Arg dotter...

Idag blev det visst en tjurig morgon då en liten fröken var tokarg på mig för att jag var på toa när hon vaknade. Herre Gud, jag ska visst alltid vara tillgänglig. Men med lite mat i magen verkar hon bli gladare. Vi får se vad dagen erbjuder, men det blir en del tillfälliga saker på schemat som skolfoto och skolval. Risken finns att det blir rörigt...Bara att andas och ta det lugnt så går det nog bra. Arbetet är det minsta bekymret just nu.

Dags att köra morgonrutiner innan vi ska stressa till dagis. Ett, två, tre....på det fjärde ska det ske...

Babbel, babbel, babbel...

Och valsnacket bara fortsätter på TVn. Jag lyssnar med ett halvt öra, men har svårt att koncentrera mig på något alls. Det är för mycket saker som spinner runt i huvudet. Oroliga tankar som jag försöker krossa med positiva tankar kring det som är jobbigt. Tyvärr är det för mycket"skit" som stör den inre balansen.

Ska ta mig till sängen nu och se om lite sömn hjälper mot en hjärna som fladdrar iväg hela tiden. En onsdag med många lektioner och skolval väntar....

Sov sött!

Skönt att slippa stressa på måndagsmorgnar....

Har nu varit vaken i en timme och har i lugn och ro kunnat läsa tidningen och äta frukost. Saga sitter och äter frukost just nu. Hon sov i alla fall 30 minuter längre idag än vad hon brukar göra så jag hoppas att hon ikväll orkar med första gången på "Knatteskutt". Hon ska få testa tio olika sporter tio måndagar på raken. Vi har köpt ett par fina träningsbyxor och har beställt en "knatteskutt-Tshirt". Vi är laddade för lite motion. En förälder ska också vara med på aktiviteterna.

Maktlöskänsla infinner sig dock i min kropp och jag kan inte få stopp på sorgsna tankar tyvärr. Det blir bra att få åka till jobbet och träffa alla goa kollegor och elever. Problemen där ter sig väldigt små om jag relaterar till annat som kan hända här i livet. Jag har liksom hamnat i ett tillstånd där det känns som jag lever i en overklig bubbla. Vill givetvis känna glädje, men det är bara att glömma...

Hoppas på en fin måndag...

Känslomässiga stormar...

Jag känner hur det blåser omkring mig. Mina muskler i benen spänner jag så att jag kan stå så fast och stabilt som det bara går. Det finns ett arbete som jag älskar och det finns en familj som oftast mest ger energi. Åter igen måste jag slå mig själv på kinderna och säga skärp dig! Ta dig samman! Oroa dig inte! Gör ditt bästa (sen går det inte att göra mer). Orostormar, maktlöshet och kämpande...Inget som kommer gratis....Måste andas, fylla på med energi och fortsätta kämpa. Vindarna kommer mojna, frågan är bara när....Mina ben är starka än så länge så jag faller inte även om benen börjar känna sig rätt ansträngda...

Det var dagens reflektioner...