Jag vill inte att helgen ska ta slut...men längtar samtidigt efter små trollungar

Alltså den här helgen... Jag sitter och ler inombords när jag tänker på all kärlek och värme som finns i min omgivning. Att få samtala några timmar med en god vän, att få vakna upp bredvid världens bästa make, att få vara med och fira Tobbe och Karins bröllop med familjer, att nu denna söndag få skämma bort mormor med lite mors-dag-presenter och slutligen avsluta helgen med golf i strålande väder och fint faddersällskap. Tack alla för att ni finns i mitt liv! Älskar er allihopa!

Nu sitter jag filosoferar i köket fåtöljen och glädjs åt en fortfarande klarblå himmel och all grönska jag ser utanför vårt fönster. Att det är ljust ute trots att klockan nästan är 22 på kvällen och att luften utanför känns varm, behaglig och somrig. Semester-feelings börjar smyga sig på och nedräkningen är ett faktum. En vacker mors-dag-blomma från barnen pryder bordet med orden att de " elskar mej". Detta är lycka i sin renaste form och jag kommer somna oerhört glad.

I morgon kommer små barnsben springa ut och in genom dörren med full energi (jag tror ibland att de fått några drag från sin mamma). De är saknade som bara den och jag är laddad + ser fram emot att snart få en annan vardag några dagar igen. Att få vara mamma åt mina små troll är helt klart det bästa som någonsin har hänt mig. Galet intensivt när dessa energiknippen far runt på nya kreativa upptåg, men ändå så härligt att få vara en viktig del i deras liv och få ge dem så mycket kärlek det bara går ( även om det ibland yttrar sig i tjat, mutor och överdrivet mycket läxläsning).

I morgon är det första juni och då är det sommartid på riktigt. Jag är redo för fler härliga dagar med dem jag älskar och ser verkligen fram emot den här sommaren även om den säkerligen i mångt och mycket kommer bli lite annorlunda på olika sätt.

Sov gott alla fina därute!

Spännande, utmanande och fascinerande

En orm...vacker, farlig och spännande på samma gång. Så fin där den ringlade fram på en solig golfbana i Tortuna vid sista hålet. Många i min omgivningen, mestadels kvinnor hade sprungit skrikande därifrån fortare än kvickt. Jag blev helt ofokuserad på golfen och lyckades missa tre slag på samma boll. Helt klart ormens fel ;) Något annat kan det väl inte vara?

Skrämmande saker är alltid fascinerade + skräckinjagande och något jag vill fly från egentligen, antar att ni andra inte alls beter er på det viset. Har jag gjort något som skrämmer mig idag? Hm, det som skrämmer mig är nog inte en orm, spindel, sprutor, tandläkare eller höga höjder. Mina fobier har med helt andra saker att göra. Bland annat att ge mig ut på en golfbana och känna att jag verkligen inte har koll på läget, att ge mig ut och veta att jag är sämre än sämst. Nybörjare i all ära, men jag kämpar med mig själv att känna att jag är good enough. Självklart vet jag att det är svårt, att jag måste träna mer och det tar tid att utvecklas. Inne i skallen finns det dock en massa hjärnspöken som yttrar mer kritik än vad jag pallar med och snor energin kring det jag faktiskt vill göra. Vad ska göras åt saken? Jo jag ska döda spöken, träna vidare och ge fan i att dissa mig själv. Och jag ska våga misslyckas och kunna känner mig nöjd även om det inte går som jag tänkt mig.

Tre bra saker idag:

• Jag spelade 18 hål ( inte helt fokuserat, men så bra jag kunde).
• Jag gick utanför comfort zone och slog med träklubban.
• Jag körde bilen hem ( lätt rädd för att köra bil).

Rom byggdes inte på en dag har jag hört. Ett steg i taget. I morgon tror jag att jag ska träna på att köra in bilen i garaget förresten ( något jag har flytt från på tok för länge). Vad är det värsta som kan hända liksom? Världen går väl inte under för att bilen blir lite repad eller om jag kör in i lite flyttlådor? Det kanske till och med underlättar rensningen av våra för många överflödiga prylar. 

Ser fram emot en spännande, utmanande och fascinerande fredag... och jag är ytterst tacksam över ytterligare tre lediga dagar. Även ett stort tack vill jag ge till till de peppande faddrar som står ut med mig på golfbanan trots att jag missar bollen, glömmer peggar, inte vet åt vilket håll jag ska gå och pratar på tok för mycket strunt om ingenting. Ni är tålamodshjältar av hög rang!

Ha en fin kväll!

Plockar bort mobilen många timmar i morgon...och även fler andra dagar

Jo, jag är helt klart beroende av den där lilla minidatorn som jag ständigt går runt med i fickan. Det vibrerar och det plingar till och min nyfikenhet är för stor för att kunna stå emot att inte titta på denna tidstjuv. En liten teknisk pryl som faktiskt skapar en hel del dåligt samvete, men jag kan inte låta bli. Det kommer bli jobbigt, jag kommer känna av abstinens, bli lite småtjurig och jag kommer säkert ångra mig flera gånger att jag tänkt utmana mig själv. Det finns dock så mycket annat som känns viktigare i livet än att slösa tid på att slösurfa.

En förälder bör vara mer närvarande och upp till bevis, jag kan bättra mig. I morgon så kommer jag lägga bort telefonen all den tid jag är med barnen. Den kan få ligga i arbetsrummet. Skulle Sagas skola ringa så får väl Andreas svara helt enkelt.

Vad missar jag genom att göra detta? Alldeles säkert inte ett skit. Jag behöver inte se vad alla andra ytligt skriver om, jag behöver inte se hur många som dött av Corona, hur några vänner kritiserar Trumps nya idiotiska kommentarer, några roliga klipp från youtube eller alla pling på messenger. Hm, det kanske är jag som plingar mest på messenger och alla dessa foton. Skärp dig!

Ska bli intressant vilket fall som helst. Jag pratade precis med lilla Z och vi ska pussla alla pussel som vi har i morgon. Ser fram emot det och även fredagsmyset!

Ha en fin kväll!

Corona - dig ska vi bekämpa

Att livet på så kort tid förändras kan

, och jag tänker för ofta bara fan, fan, fan.

Att virus skapat denna ständiga oro

, bara hälften nog voro.

Sjukdom med feber andnöd och hosta

, en liten nysning i din omgivningen panik kan kosta.

Avstånd, isolering och restriktioner

och plötsligt eleverna uppskattar dina lektioner.

Det vi tidigare taget för givet

, är nu något som ger mer värde i livet.

Överbelastning i vården, bristande skyddsutrustning och död

, hela världen är i svår nöd.

Alla måste ta sitt ansvar

, och förstå detta allvar.

Inte fysiskt träffa äldre kära

, men ändå hålla sig på distans nära.

Tala i telefonen med mormor varje dag

, och vara mitt allra bästa kärleksfulla jag.

Tillsammans ska vi detta virus övervinna

, genom solidaritet, tålamod och avstånd ska det försvinna.

När livet nu vänts upp och ner

, ser jag ändå kärlek mer och mer.

Samarbete i många nya former

, har nu blivit smittbekämpningens normer.

Drömmen om att åter människor möta,

kommer snart bli verklighet om vi Folkhälsomyndighetens råd sköta.

Ta hand om varandra och var ditt bästa jag!

Orka vara den duktiga flickan

Godmorgon!

Yes, lyckades sova till åtta. Så skönt att äntligen inte vakna klockan sex av småttingar eller mitt egna hyperaktiva beteende. Jag vet inte hur många mornar i mitt vuxna liv som jag gått upp och plockat, tagit hand om småttingar, startat upp något eget litet projekt eller gett mig av ut cyklande, löpande, promenerande eller gått till gymmet. Just i skrivandets stund ligger jag i soffan och skriver och lyssnar på en dokumentär om Zlatan. Givetvis smyger sig tankar om vad jag måste hinna med idag in i mitt medvetande. Måste jag verkligen göra någonting alls en dag när det egentligen inte finns något jag verkligen måste göra?  Jag är ju inte en sämre människa om jag skippar att damma, kanske läser en bok lite längre eller sätter mig på altanen lyssnande på radio ätandes praliner. Är jag en bättre människa om jag lyckas göra så mycket som möjligt med så kallade vettiga saker? Vad är egentligen vettiga saker? Är det ens någon som ens bryr sig om jag i coronatider har en lite smått dammig bokhylla hemma?

Svaret på frågan ovan är ju såklart NEJ. Jag är mamma, storasyster, har varit en ansvarstagande mamma, fru, barn, barnbarn och lärare så länge jag kan minnas. Jag är nog en sån där så kallad duktig flicka och har hela tiden fått ett värde genom att hinna göra så mycket som möjligt, att vara duktig och på olika sett få bekräftelse på just det. En sån där typ som alltid flitigt jobbar på och gör sitt bästa i alla sammanhang. Tänk om jag fått mer bekräftelse på att jag är bra som jag är och inte behöver prestera för att få ett godkännande. Jag tror inte det är särskilt hälsosamt i längden att vara den duktiga flickan och tyvärr är det den här typen av människor som bränner ut sig. Dags för att tänka om och tänka rätt.

Ett av mina nya mål är att inte vara så där överdrivet duktig hela tiden och att försöka känna mig nöjd över situationer då jag faktiskt ibland inte gör ett enda dugg och ändå känna mig rätt tillfredsställd över dagen och att det är good enough. Jag behöver inte gå ner 5 kilo, jag behöver inte gymma X antal gånger i veckan, min kondition måste inte ligga på topp, jag får äta choklad och inte få ångest och jag behöver inte känna mig misslyckad när jag inte når orealistiska mål som jag tyvärr satt upp i hela mitt liv. Så dumt att jag inte varit klokare än så.

Att ta dagen som den kommer utan planer är nog ett fenomen som är ovant och något som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Corona är hemskt på många vis, men det är också ett virus som ruskar om en och får iallafall mig att försöka tänka om. Jag har tyckt om att planera, skriva in kalendern och försöka få struktur på tillvaron så mycket det går.  Nu är det plötsligt ganska mycket tomma luckor i en vanligtvis överplanerat liv. Det här är nyttigt, det är dock inte helt oproblematiskt för min hjärna men det är långsiktigt väldigt bra för både mig och familj att träna på att stanna upp och bara vara. Efter den här sommaren kommer vi ha lärt oss något användbart som kommer dra ner den skadliga stressen ( som jag dagligen reflekterat över kan bli min för tidiga död) . Att lära sig stanna upp och vara i nuet och njuta av det.

Ta hand om varandra därute och du duger som du är!

Kram

En liten vit boll som jag som så länge har hatat är en ny utmaning

Hej!

Blir inga ursäkter i detta inlägg trots att jag varit borta länge nu igen. Längtan efter att få skriva finns och har funnits hela tiden, att få dokumentera tankar, livet med alla glädjeämnen och ibland även motgångar. Den stora utmaningen har faktiskt varit rent tekniskt att på ett enkelt sätt ha något att skriva på och även att ha kunskap om det här med hur jag ska kunna använda foton. Jag är inte rädd, nu ska jag lära mig det här och det ska bli roligt.

Golf står på dagens schema. Ja, jag skrev rätt! Golf som jag bara fnyst åt, kallat för snobbsport ( och snackat mycket skit om) och framför allt känt mig livrädd för. Alla dessa minigolfrundor då jag mest bara fräst fula ord då bollen gått åt alla andra håll än dit jag siktat, ångestladdade 18 hål som jag försökt undvika så mycket som möjligt. Jag som som har bollkänsla som även borde kunna behärska just en golfklubba. Så fel...en stor utmaning för denna sportis.

Här runt 40 bast så utmanar jag mig själv med typ allt. Jag vägrar gå runt och vara en tjurigt envis konservativ person och ha uppfattningar om sådant som jag egentligen inte har kunskap om. Att ta tjuren vid hornen och ge dessa läskiga nyheter en chans. Jag växer för varje ny lärdom jag intar oavsett om det är IT, golf, det nya jobbet, äktenskap eller andra för mig smått skrämmande saker. Det blir som att jag vinner match efter match med att övervinna det som djupt där inne känns som väldigt svårt. Och jag blir så fantastiskt lycklig när jag klarar av saker som jag tidigare tänkt var omöjligt.

En dag med nya möjligheter. Jag tror faktiskt att det är efter 40 som livet har börjat på riktigt då jag tycker att livet är mer spännande än vad det varit tidigare. Det kan bero på att jag klättrat upp för några höga berg och att benen börjar bli riktigt starka, jag har klarat av mer än vad jag någonsin trodde jag skulle klara av och det ger mig kraft att klättra i lite nya och mer intressanta och outforskade berg ;) Med nya intressen blir det också nya möten med alla möjliga människor, vilket bara ger ännu större guldkant i tillvaron. Känner mig så oerhört tacksam att jag kan se på världen med nya glasögon och vad mycket det finns att lära.

Hoppas att ni alla får en fin dag! Puttning får det bli för mig!