Yes, lyckades sova till åtta. Så skönt att äntligen inte vakna klockan sex av småttingar eller mitt egna hyperaktiva beteende. Jag vet inte hur många mornar i mitt vuxna liv som jag gått upp och plockat, tagit hand om småttingar, startat upp något eget litet projekt eller gett mig av ut cyklande, löpande, promenerande eller gått till gymmet. Just i skrivandets stund ligger jag i soffan och skriver och lyssnar på en dokumentär om Zlatan. Givetvis smyger sig tankar om vad jag måste hinna med idag in i mitt medvetande. Måste jag verkligen göra någonting alls en dag när det egentligen inte finns något jag verkligen måste göra? Jag är ju inte en sämre människa om jag skippar att damma, kanske läser en bok lite längre eller sätter mig på altanen lyssnande på radio ätandes praliner. Är jag en bättre människa om jag lyckas göra så mycket som möjligt med så kallade vettiga saker? Vad är egentligen vettiga saker? Är det ens någon som ens bryr sig om jag i coronatider har en lite smått dammig bokhylla hemma?
Svaret på frågan ovan är ju såklart NEJ. Jag är mamma, storasyster, har varit en ansvarstagande mamma, fru, barn, barnbarn och lärare så länge jag kan minnas. Jag är nog en sån där så kallad duktig flicka och har hela tiden fått ett värde genom att hinna göra så mycket som möjligt, att vara duktig och på olika sett få bekräftelse på just det. En sån där typ som alltid flitigt jobbar på och gör sitt bästa i alla sammanhang. Tänk om jag fått mer bekräftelse på att jag är bra som jag är och inte behöver prestera för att få ett godkännande. Jag tror inte det är särskilt hälsosamt i längden att vara den duktiga flickan och tyvärr är det den här typen av människor som bränner ut sig. Dags för att tänka om och tänka rätt.
Ett av mina nya mål är att inte vara så där överdrivet duktig hela tiden och att försöka känna mig nöjd över situationer då jag faktiskt ibland inte gör ett enda dugg och ändå känna mig rätt tillfredsställd över dagen och att det är good enough. Jag behöver inte gå ner 5 kilo, jag behöver inte gymma X antal gånger i veckan, min kondition måste inte ligga på topp, jag får äta choklad och inte få ångest och jag behöver inte känna mig misslyckad när jag inte når orealistiska mål som jag tyvärr satt upp i hela mitt liv. Så dumt att jag inte varit klokare än så.
Att ta dagen som den kommer utan planer är nog ett fenomen som är ovant och något som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Corona är hemskt på många vis, men det är också ett virus som ruskar om en och får iallafall mig att försöka tänka om. Jag har tyckt om att planera, skriva in kalendern och försöka få struktur på tillvaron så mycket det går. Nu är det plötsligt ganska mycket tomma luckor i en vanligtvis överplanerat liv. Det här är nyttigt, det är dock inte helt oproblematiskt för min hjärna men det är långsiktigt väldigt bra för både mig och familj att träna på att stanna upp och bara vara. Efter den här sommaren kommer vi ha lärt oss något användbart som kommer dra ner den skadliga stressen ( som jag dagligen reflekterat över kan bli min för tidiga död) . Att lära sig stanna upp och vara i nuet och njuta av det.
Ta hand om varandra därute och du duger som du är!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar