Efter att ha läst ut boken skamfläck om prostitution hos tre tonåringar och idag sett en annan gripande verklighetsbaserad film så skäms jag över att jag faktiskt har det äckligt bra. Jag har tak över huvudet, jag får mat, jag har ett jobb och har en underbar familj som jag älskar över allt annat. Vi bara tar vissa saker för givet. Större delen av befolkningen på vårt klot har det inte på det viset. Jag inklusive många andra tycker att livet känns hårt när vi ätit lite för mycket av det goda eller kanske har tröttnat på fjolårets garderob. Vi har kanske inte råd att köpa ett tionde TV-spel eller en ännu större platt-TV. Vad tragiskt! Att det ska vara så svårt för oss att vara nöjda med vår tillvaro. Vad skönt det skulle vara om jag i morgon vaknar och tänker; gud vad jag är fin, vad jag har det bra, jag har allt det jag önskar, JAG ÄR ENBART LYCKLIG! Men det är alltid drömmar om nya saker som hägrar...det är vårt hemska konsumtionssamhälle som lurat oss antar jag.
Filmen jag såg idag heter en blomma Afrikas öken. (har läst boken tidigare också). Den handlar om Waris som flydde från Somalia där hon riskerade att giftas bort med en äldre man. Hon hamnar i London där hon hankar sig fram under flera år tills hon blir "hittad" av en fotograf som gör henne till toppmodell. Den är gripande och sevärd.
Jag blir sorgsen över att så många tjejer runt om i världen växer upp och har det på det sätt Waris och många andra har det. Att inte själv få bestämma över sin kropp och sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar