Mina tårar rinner i denna stund då min älskade mor sedan 35 år tillbaka igår tog farväl från mig och resten av familjen. Jag känner att denna saknad kommer vara enorm för alltid. Det finns ingen som någonsin kan ersätta mamma Lena. Tyvärr var jag alltid dålig på att uttrycka i ord hur mycket hon faktiskt betyder för mig och hur mycket jag älskat och alltid kommer att älska henne.
Hon har påverkat mig oerhört under min uppväxt. Även om jag inte insett det tidigare så har hon varit en stor förebild. Mamma har varit en kreativ, skapande person med en fantasi utöver det vanliga. Hon drog med mig till sitt jobb där jag fått pyssla, träffa andra barn/ungdomar i alla åldrar, åka på läger och mycket annat kul. Redan där fick jag en inblick i hur man kan jobba med människor.
Engagemang, omtänksamhet, kreativitet och arbetsglädje är några ord som beskriver min mor i sin yrkesroll. Ni ska bara veta hur många timmar hon pratat med mig om nya pedagogiska idéer och annat som rör det pedagogiska arbete som vi haft gemensamt. Hon varnade mig för lärarjobbets tyngd, men jag lyssnade inte och blev lärare ändå. Tyvärr mamma, du hade redan visat mig att det var intressant att vara ledare för andra människor, du var min idol.
Vi har haft en ganska tuff uppväxt på olika fronter i denna familj, men mamma har alltid funnits där som en stöttande hand. Även om hon haft fullt upp med bestyren hemma så har hon ändå varit engagerad i vår utbildning. Jag tror hon var klassförälder i samtliga av våra klasser. Hon var med och planerade klassresor och tog sig tid att följa med som ledare. Många ungdomar tycker att det är jobbigt att ha sin förälder med i skolan, men det har jag aldrig känt. Jag har varit stolt över henne, både som ledare, kreativ människa och hon ledde gärna allsången runt lägerelden när vi var på olika läger. Jag kommer aldrig glömma när hon följde med på kanothajk när jag gick i nian.
Ibland har jag tyckt att mamma varit hård och tuff, speciellt gällande att flytta hemifrån. Jag trivdes så bra med att vara i hennes närhet att jag gärna hade stannat kvar hemma. Idag vet jag att hon ville att jag skulle träna på att ta ansvar och bli vuxen. Det var nyttigt för mig att bo själv och att på ett helt nytt sätt ta ansvar för mig själv.
Mamma har alltid varit mån om familjen och idag skulle egentligen hela familjen åka till Liens Camping för att fiska och plocka svamp. Det är något som jag sett fram emot sen idéen ploppade upp, men det blir tyvärr inte av. Naturen och friluftslivet har varit en viktig del av mammas liv och det har hon spridit till mig. Vi har ägnat åtskilliga timmar ute plockandes svamp, promenerande med hund, badande i olika sjöar med mera. Även många tillfällen har tillbringats i Lunn i stugan som ligger i Medelpad där promenader i vacker miljö varit ett dagligt inslag.
Som mormor har mamma varit fantastisk. Hon trodde inte sina öron när jag sa att jag väntade Saga. Hon hade nästan gett upp tanken på att bli mormor och den glädje jag såg när hon fick veta att hon äntligen skulle bli mormor är obeskrivlig. Hon har avgudat Saga sen hon kom och det är svårt att missa de likheter som detta barnbarn har med sin mormor. Den glada, kreativa, sociala personligheten har de gemensamt och även i stora drag även utseendet. Mamma kommer leva vidare genom Saga och Saga har avgudat mormor lika mycket som mormor avgudat Saga. Det var en utmaning att igår försöka förklara att mormor nu är i himlen, men att vi ändå kan prata med henne och att hon hör oss. Saga gick igår och vinkade åt himlen flera gånger. Även glädjen att få ett till barnbarn här inom kort gjorde mamma så lycklig. Även om mamma inte finns här den dagen barnet föds så vet jag att hon är med oss iallafall...
Det är svårt att förstå att familjens kärna, fasta punkt, trygghet nu inte finns här med oss längre. Att inte kunna ringa och babbla strunt, att inte kunna reflektera kring mammarollen och Sagas framsteg, att inte den där glada kvinnan med cykelhjälm med andan i halsen smiter in på en kaffe innan hon ska hem från jobbet, att inte kunna gå på de där "svenska" filmerna på bio som våra gubbar hatar....
Jag vill avsluta denna text med att tacka dig mamma.
Tack för de 35 år vi fått tillsammans.
Tack för att du hjälpt mig i mitt yrkesval och varit en inspiration.
Tack för att du alltid hjälpt mig när jag haft svåra stunder.
Tack för att du var och kommer alltid vara en underbar mormor.
Tack för att du alltid samlat familjen för trevliga stunder tillsammans.
Tack för att du format mig till den jag är idag.
Jag kommer alltid älska dig mamma och du kommer alltid fattas mig. Men de minnen jag har av den tid vi haft tillsammans kommer att ge mig styrka att gå vidare då jag vet att du vill att jag ska leva, du vill att jag ska vara med familjen och du vill att jag ska vara glad. Jag ska göra mitt bästa för att uppnå detta, måste jag bara låta tårarna rinna klart först. Jag försöker få fram de sista bilderna av dig då du var så lycklig på jobbet, din glädje då du klappat på min gravida mage, din lycka av att ha haft en fin semester på Mallorca och din glädje i att vi i helgen skulle umgås hela familjen.
Vila i frid mamma, vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar