Jag läste dessa ord på Facebook och tog till mig det. Aldrig någonsin har jag känt mig som alla andra. Med mina skor traskar jag min egen väg. Tuffa hinder gör att jag måste hoppa högre, jobbiga stunder gör att jag kan njuta mer av fina stunder, jag tar inget för givet längre i samma grad som tidigare, jag vill hjälpa andra människor i den mån jag har möjlighet då jag mår bra av det....
Ta hand om varandra därute och var lyhörda. Alla människors liv är inte en dans på rosor och jag tror att de allra flesta gör sitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar