Nu är föräldraledigheten snart slut...

Och det känns helt ok. Det ska bli trevligt att få längta efter fredagen igen. Att få mer rutiner och att uppskatta att komma hem efter en arbetsdag. Givetvis känns det bra att åter igen få en lön, pengar har inte direkt strömmat in på kontot sista året. Gemenskapen på jobbet saknar jag också. De dagliga möten man som oftast har med både elever, föräldrar och kollegor....Jag har ju mest umgåtts med Saga så det ska bli skoj att även göra andra saker. Sista tiden hemma känns det som jag mest städat, handlat, bytt blöjor och matat Saga. Jo jag har ju hunnit vara sjuk också. Sista två veckorna här har jag dock mått riktigt bra och fått mycket gjort.

Jag har nästan glömt bort de där jobbiga tankarna som jag hade kring jobbet. Att känna att jag inte räckte till, att man aldrig fick någon uppskattning, att jag var less, jobbiga föräldrar som bara kräver och kräver, betygshets, alla stressade kollegor, omdömen, chefsbyten osv.

Att vara hemma drygt ett år ändrar min syn på livet på något vis. Jag har stressat ner...sovit mer än tidigare (trots liten) och framför allt kopplat bort allt som har med jobbet att göra. Tidigare låg jag ju och tänkte jobb nästan hela tiden sjukt nog. Även min träningshets är som bortblåst. Det stora målet i år får bli att kunna koppla bort jobbet ett par timmar varje dag och vara här och nu hemma. Effektivitet får prägla mitt arbetsliv gällande diverse olika saker. Det viktigaste i livet är inte jobbet utan familjen. Balans är ett spännande ord, lätt att skriva men svårare att leva upp till. Jag ska försöka vara bra på det här med att dokumentera redan från start och hitta någon bra modell för omdömesskrivande redan nu så jag inte behöver sitta och gråta blod senare i vår.

Nä nu ska jag komma tillbaka till den ljuva lördag som vi har här. Alice sitter uppe och flipprar på datorn, Ida och Robert är på bio på stan och Saga sover. Jag har säker en halvtimme till som jag kan använda till precis vad jag nu önskar, härligt!