Åter igen har joggingskorna åkt på. Jag kan inte direkt skryta med att jag är någon mästerlöpare. Fem gånger har jag kommit ut löpandes den här delen av året. Som vanligt var det jätteskönt och jag får en känsla i kroppen av att jag vill kuta i uppförsbackarna. Inte alls några jobbiga känslor infann sig. Jag är så glad och nöjd över att jag fått utmana kroppen lite mer än vanligt. Jag får se till att komma ut på åtminstone en till joggingrunda innan vi åker hem. I eftermiddag blir det nog en promenix med Robert istället. Trots att jag inte kört så mycket konditionsträning så känns det ganska lätt att springa...Det kan ha att göra med att jag säkert är 6-7 kilo än vad jag tidigare var på när jag sprang..
För att inte överdriva nyttigheterna så har jag kompenserat det nyttiga livet med något annat:
Några lösgodisar slank också ner. Vad ska jag skylla på? Dålig karaktär, grupptryck och SEMESTERKÄNSLOR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar