onsdag 3 juni 2015

8 månader har passerat kvickt

Sen den dagen då mycket förändrades i familjens liv. Saknaden finns där varje dag. Det finns så många olika saker som får tårar att rinna på min kind. Det kan vara att jag ser en av mammas kollegor, att jag går förbi hennes hus, att vi är på en plats där vi tidigare gjort något trevligt...Just nu är det mycket som ska firas hela tiden och det blir för ofta en påminnelse att en viktig person saknas. Idag kände jag att det hade varit trevligt att gå runt och strosa med mamma på stan...Det är bara att släppa den tanken och försöka njuta av det faktum att jag har fler andra underbara människor i min närhet, men det är inte så lätt. Min stora trygghet är borta och kommer aldrig mer igen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dikter