Nu vänder det hoppas jag

En vecka med spyor, tvätta, tvätta och tvätta, gnälliga barn, uttråkade, rastlösa barn, trötthet själv och ett jäkla kämpande med att försöka att inte bryta ihop känns det som att sjukdomshelvetet börjar vända lite. Mitt i allt har vi fortfarande bara fått beskedet från dagis att det inte finns några platser och då tiden tickar på så blir paniken ett faktum....

Dags att försöka vända på den energilakande perioden. Jag vet att jag kan skapa min egen lycka, men just den senaste veckan har jag hamnat i någon form av mörker där jag mest tycker synd om mig själv med min bultande äckliga läpp och brist på ork. Skärpning Sandra!! Du har de finaste barnen du kan tänka dig, du svälter inte, du kan kommunicera med världen genom mobil och sociala medier. Vackra tulpaner kan köpas, du har mat för dagen, på lördag jagas den vita bollen igen på jakt efter endorfiner, du kan äta choklad, mammakilona är väck, solen skiner kanske idag, du har ett nytt fint kök och om några timmar är jag och Zack ute och går en stund igen. Det finns en massa att vara glad och tacksam över. Jag blir åter igen arg på mig själv som drar ner mig själv i negativa och oroliga tankar. Saker löser sig och jag får se till att ta vara på dagarna...

Idag är det en ny dag och den ska bli bra. Nu har jag till och med hunnit blogga lite... Ta hand om varandra därute.