lördag 9 december 2017
Snart ska jag suga i mig naturens kraft
Grönt är skönt och den friska luften kommer snart sugas in i mina lungor. Jag sitter just nu i min sköna rutiga fåtölj i köket. Tomtarna står och kikar på mig och julljusen avger sitt varma sken. Som vanligt har jag vaknat för tidigt för att vara hälsosamt. Tusen tankar har snurrat några varv i mitt huvud och i vanlig ordning är det lite lätt ångestladdat att sätta betyg.... Hur svårt ska det vara? Uppenbarligen kommer samma kval fram och tillbaka varje gång detta ska göras. Tycker jag om dessa små bokstäver...svar NEJ. Det är kunskaper som ska bedömas och inget annat, men på något sätt blir det personligt ändå eftersom vid varje besviken elever yttrar det sig ofta jobbiga känslor. Tufft det där när jag vill att alla ska må bra och vara glada, men ändå måste jag sätta bokstäver som kan knäcka vissa....Nackdelen med att vara lärare helt enkelt....Men den positiva sidan; att få hjälpa elever, att få se dem utvecklas, att stärka upp deras svaga sidor, att få utmana, vara engagerad och att ha roligt tillsammans med dem uppväger det jobbiga alla dagar i veckan.
Lusseturf står på schemat härnäst och jag ser fram emot att dra på mig mina löparskor och dra ut i skogen och springa så mycket jag bara orkar. Att energin på något sätt hittat tillbaka till min sega kropp får jag se som ett bra tecken. Sista tiden har varit en kamp för att orka. Att beta av hög efter hög med rättning, att hinna med alla praktiska ting och att vara en bra mamma och medmänniska. Ibland vill jag bara pausa allt och vila för en stund. Det sjuka är dock att när jag väl har möjlighet att vila så är det en sådan ovanlig företeelse att jag inte vet hur jag ska göra längre. Det är ju helt galet....
Men nu har jag suttit still och reflekterat en stund och jag inser att jag verkligen saknat att få låta fingrarna dansa på tangentbordet. Det är ju en form av vila då jag sitter still och gör något som jag verkligen älskar. Sen att det mest bara blir en massa svammel, det är en världslig sak.
Nu är det dags att börja med lite egna hejarramsor så att jag om lite drygt en timme är så laddad som jag kan bli. En härlig söndag väntar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Mina tårar rinner i denna stund då min älskade mor sedan 35 år tillbaka igår tog farväl från mig och resten av familjen. Jag känner att...
-
Jag läste dessa ord på Facebook och tog till mig det. Aldrig någonsin har jag känt mig som alla andra. Med mina skor traskar jag min egen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar