Koppla av då...

Hur ska jag kunna koppla av när jag ser allt gräs på golvet ( syns verkligen att jag dammsugit en gång idag redan), när små skitiga handavtryck pryder hälften av alla vita skåp, kläder som slängs ÖVERALLT, när de nyputsade fönsterna nu är nerskitade av taksanerare och när barnen åter plockar fram i de nystädade rummen? Det känns som att min ansträngning aldrig är tillräcklig för att jag ska bara ska kunna släppa allt och koppla av. Det är svårt att koppla av till 100% hemma, göranden och måsten blir liksom aldrig klart. Skulle vara en skön känsla att faktiskt känna sig klar när jag går och lägger mig. Det är nog mission impossible, något jag får fortsätta att försöka leva med.

Det blir nog bra för mig att dra iväg i morgon. Är så tacksam över att jag har en plats dit jag kan rymma. Att på några timmar få miljöombyte och vacker natur som både renar kropp och själ. Att vakna av fågelkvitter, att dra på sig de bekvämaste kläderna man har och bara vara. Läsa bok, jogga på vacker vandringsled, bada i en kall sjö och andas. Det här läsåret har verkligen varit spännande på alla möjliga sätt och stundtals även rätt kämpigt. En semester är välbehövlig nu!