Jag vaknar inte ur mardrömmen....

Att leva som vanligt är något jag vill. Jag vill kunna vakna pigg och förväntansfull hur dagen ska bli och med glada, energiska tramp ta mig till jobbet. Nu är det dessvärre med klumpar i magen som jag går upp i de mörka höstmornarna. Positivt är att jag fått sova nattetid så jag är inte lika kraschad som i helgen. Jag försöker köra på som vanligt, jag försöker gå in i rollen som den ambitiöse, peppande och glada som vill och försöker hjälpa andra. Jag har inte hunnit med mig själv riktigt, jag bara öser på, men det håller inte. Jag måste stanna upp och hinna vara ledsen, kroppen är slut och hjärnan fungerar inte som den ska då jag bara glömmer saker, är tankspridd och känner frustration över att jag inte räcker till. Jag kämpar, jag vill vara en bra mamma, flickvän, medmänniska och kollega. Tyvärr räcker jag inte till...det blir kaos i hemmet, det blir kaos i huvudet och det blir kaos på jobbet (även om folk nog inte ser det). Jag får ta paus från alla måsten ett par dagar och bara vara.

Kram