Lyckan kommer och lyckan går....

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga kring det stora ordet lycka. Ena dagen när solen skiner, fåglarna kvittrar, ögat skådar den grönskande naturen och barnen är glada känns det som livet leker. Jag känner då att kroppen fylls med energi och jag studsar fram i världen. Känslan att jag klarar av vad som helst!

Sen kommer det en ny dag då den lilla pojken är hungrig och arg, treåringen gör allt för att trotsa, alla måsten kring min pappas flytt till serviceboende hopar sig, hemmet är rörigt och jag hinner knappt ta en dusch och jag kanske råkar gå förbi något föremål som påminner mig om mamma. NATTSVART! Tårar som rinner, frustration, saknad, otillräcklighet...Jag vet att det kallas sorgeår, men vad fan, jag är en stark person som studsar glatt igenom livet med energi för flera. Dessa dagar är jag väldigt mycket inte mig själv och det känns tidvis drygt som fan.

Så sammanfattningsvis. Är jag lycklig? Vissa dagar JA och andra absolut NEJ. Jag tror jag ska göra mig en lista med saker som gör mig lycklig och varje dag ska jag göra några av de sakerna. Nattsvarta dagar kommer och går, men de ska bli färre och färre. Nu ska jag ta och gå och mysa med guldklimparna.