Mörkare och mörkast...

Mörker, mörker, mörker..regn som klapprar på taket . En son som vaknade och flämtade mig örat och drog mig lite lätt i håret. Ville ner och härja. Inte mysa eller låta mamma få en mjukstart på dagen. Ner på golvet och härja med allt. Dags att tända alla lampor, om jag tror på det tillräckligt kanske det smyger sig lite D-vitamin och pigghet därifrån. Zack fortsätter buset. River ner lampan några gånger, rycker ur antennsladden, snor dagens tidning och river i den, kaster iväg TV-dosan och försöker riva ner datorn i backen. En helt vanlig lördag..."nej Zack, aja baja hör jag mig själv säga för tusende gången". Zack bara ler ett sagolikt busigt leende och hittar på nästa hyss. På något vis får jag vakna då jag får köra intervallpass upp ur soffan för att hindra nästa bus. Pojken får mig att kvickna till. Visst är det kämpigt tidvis, men ändå känner jag en oerhörd stolthet över att han är så duktig, kvick, smart, energisk, tålmodig, fantasifull och är så oerhört gullig att jag bara kan sitta och titta på honom för att se vad som är på gång här näst.

Min blick vandrar till andra delen av soffan. Där ligger min andra ögonsten. Hon visar däremot inte ett tecken på att vakna på länge. Hon är inte lika morgonpigg som lillebror och det tackar jag för. Snart kommer även hon slå upp ögonen och det är full morgonrush. Även hon kommer busa järnet och jag är lika stolt och glad över min lilla tös.

Idag väntar en innebandymatch och det ska bli oerhört roligt. Cissi följer med och vaktar Zack en stund och Saga får sitta med oss spelare lite bakom och pyssla med saker i sin väska. Jag har sagt ja till att stå i mål en stund. Någon annan får ställa upp senare...Dels så vill jag springa och dels så vill jag ha koll på lilltjejen...

Trots mörker och regn så känns det som att dagen idag kommer bli bra. Laddningen inför match inleds inom kort.... Sport är underbart, gemenskap i ett lag är fantastiskt och en liten rund boll som ska jagas är bland det bästa jag vet.