För ett tag sen så kom en känsla att det varit lite för lugnt i mitt liv under en längre period. Det är inget jag är van vid, jag är van vid att klättra i berg konstant. Att så fort jag tänker tanken att jag mår riktigt bra och livet är underbart så händer det något. Det är verkligen ingen inbillning, den som känner mig lite närmare vet att det nog stämmer rätt bra. En rad situationer och händelser har ständigt utmanat mig och familjen på olika sätt. Jag bryter ihop, jag gråter, jag kämpar, men jag reser mig alltid igen och för varje gång har jag med mig nya lärdomar. Men jag reser mig igen...
Efter några veckor slog jag bort den tanken/känslan och försökte njuta av stunden och andas, känna att det var lagom, att det liksom flöt på lugnt och harmoniskt. Det var en känsla som var rätt behaglig, trevlig och lugnande. Att kunna gå runt och strosa och se allt det vackra som finns i omgivningen och att göra ett seriöst försök till att andas med magen.
Men så händer det saker...det händer alltid saker i mitt liv. Saker som skakar om, saker som får mig att tänka till och saker som får mig att inse att varje dag är viktig. Den är värdefull här och nu. Sluta gnäll, sluta vara bitter, var inte osams. Ta hand om varandra, skratta, visa omtanke och försök att inte ta livet för allvarligt. Det behöver inte vara perfekt, men var här och nu. Sen kanske det är för sent.
Jag vet ju precis hur det bör vara i detta nu. Just denna söndag så cirkulerar det runt så mycket tankar och känslor i skallen att jag blir vimmelkantig. En lätt förkylning har dessutom stoppat träningen som vanligtvis ger mig en massa energi. Men i morgon är det en ny dag och då hoppas jag att lugnet kommer tillbaka.
Andas in och andas ut. Magen ska användas vid andningen så klart så att du får tillräckligt med syre dit det ska. Eller hur var det nu igen? Låter fint! Jag kan nog inte andas med magen om jag ska vara ärlig, men jag tar iallafall några djupa andetag, jag tittar på mina vackra underbara barn som sover sött och några ljus får mig att tänka på tre viktiga personer som lämnat mig på tok för tidigt. Varje dag är en gåva och jag nyper mig i armen och skäms över att jag för ofta slösar bort viktig tid med gnäll, negativa tankar och annat som snor min energi. Som sagt var nya tag i morgon, då är det måndag och de nya möjligheternas dag.
Ta hand om varandra och glöm inte att andas med magen!
Kram Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar