"Här kommer alla känslorna på en och samma gång" (Gessles fantastiska låt) nynnar jag på denna mörka kväll dagen innan Halloween. Kvällen innan min lilla spökbebis blir hela 9 år. Och det här med känslor är ett kapitel för sig. Det kan vara så jäkla fantastiskt att vara en känslomänniska när de varma, härliga och bubblande känslorna infinner sig. Känslorna som är NEGATIVA tycker jag att jag kan klara mig utan. Att börja gråta hejdlöst för att jag ser små rönnbär som påminner mig om pyssel som mamma gjort sig känd för på fritids, när jag slår på TVn och får en klump i magen när jag ser de dystra prognoserna om covid i Europa och alla restriktioner som får människor att deppa ihop eller göra uppror, ilskan som gör mig sååååå frustrerad när jag hör om en galning i Frankrike som sprungit in i en kyrka och dödar folk, känslan av att vilja för mycket och inte räcka till och för att inte tala om känslan av jag gör mitt bästa för att skapa struktur men ändå bara glömmer bort saker och tappar fokus. Vissa dagar önskar jag att jag bara kunde trycka på en avstängningsknapp och vara mer som en programmerad robot.
Måste du känna så mycket hela tiden? Måste jag det? Går det att få en medicin mot sådant? Jag vet inte jag. Jo jag känner och jag inleder nog många meningar med just de orden. Denna kvinna anser och kräver oftast inte. Känslorna styr de val jag gör till mångt och mycket. Jag har empati och jag vill andra människor väl. Kan jag göra något för en annan människa för att hjälpa till så gör jag det. Att få göra skillnad är viktigt och det får mig att må bra. Tyvärr så blir jag besviken när alla inte tänker på samma sätt. Men jag kan inte kräva att alla ska vara känslomänniskor, de som inte är de styrs ju av hjärnan och de kan kanske ibland stänga av den där känsloknappen eller så finns det inte ens en knapp som de har behov av.
Oktober har verkligen varit en turbulent månad. Det har varit tankar om döden, livet, kärleken, diagnoser, arbete, fritid, framtid och familj. Jag har känt sorg, oro, frustration, otillräcklighet, kreativitet, saknad, glömska, hyperaktivitet, tacksamhet, kärlek, ilska och trötthet. Det har varit som en bergochdalbana av känslor och vissa dagar har jag verkligen bara velat gå och sova igen när jag vaknat, ibland till och med varit så trött att jag mått illa. Hjärnan min spretar ibland åt alla möjliga håll och det är många bilder som spelats upp i mitt sinne. Dagligen sitter jag och fastnar i minnen som både är lyckliga och oerhört tragiska. Små detaljer tar mig tillbaka till alla möjliga upplevelser som jag haft. Det kan vara fint, mysigt och värmande att tänka tillbaka, men tyvärr också rätt smärtsamt att familjen inte kommer kunna samlas som förr.
Offerkoftan, den svarta, grå och mörka vill jag dock inte ha på mig, då den suttit på för länge, så just den vill jag ta av mig. Jag vill sätta på mig en blommig, färgstark klänning, gärna med gul färg med lite inslag höstens varma kulörer. Ett plagg med livsgnista, kreativitet och en positiv förväntan på den tid som jag har framför mig. Jag, enbart jag, har ansvar för att försöka styra in känslorna i rätt kurs. Alla har vi ansvar för vad vi gör av vår tid och det går ju faktiskt att aktivt planera in aktiviteter som framkallar livsglädje. Just i coronatid kanske det försvåras, men det går ju faktiskt att utmana sin kreativitet. Det går att träffas i nya former, just digital närvaro kan fungera, vi kan ta promenader ute i naturen, en fin höst/vinterdag kan vi värma varm choklad och ta en fika ute. Att lyfta luren och prata med nära och kära kan fungera rätt bra det med.
Så på frågan om jag skulle vilja byta bort mitt känslosinne mot det motsatta så är nog svaret frågan nog egentligen NEJ. Det är en styrka att bry sig, det är en styrka att hjälpa, det är en styrka att dagligen få någon att bli glad. Visserligen kan det vara tufft vissa dagar, men just när jag får dela positiva känslor med andra så känns det som att det är värt att åka lite bergochdalbana ibland.
Nästa inköp blir nu alltså en färgsprakande levnadsglad klänning.
Ha en fin kväll och fyll den med sådant du mår bra av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar