En sorgens dag...

Min kära, stiliga morfar Hans Olof Eriksson gick bort idag efter en lång tids sjukdom, 77 år gammal. På ett sätt är det skönt för honom att få somna in eftersom han inte mått bra de senaste åren, men samtidigt är det en fin människa som lämnar denna värld. Jag önskar i denna stund att jag var religiös. Att jag trodde på paradiset och att en så underbar man hamnar i den bästa av världar. Så idag kommer jag vara "skenreligiös" och tro just det.

Min morfar var inte bara min morfar. En släkting som alla andra. Han har också varit min vän, speciellt när jag var liten. Han var den vuxne i min närhet som lekte med mig till 100 %. Han var här och nu. Vi sparkade boll, spelade innebandy i garaget, puttade en boll med golfklubba på mattan, tog cykelturer, sorterade spikar i garaget och vindsurfade med oss med mera. Jag minns särskilt stunder då vi åkte iväg på utflykter han och jag och då han glatt plockade fram några mynt ur plånboken och glädjande meddelade att vi hade råd att köpa varsin glass. Han var en vuxen att lita på och det finns inte en födelsedag han (och mormor) inte varit och firat med mig när jag var barn. Morfar var även den person som lärde mig sjunga flickan i Havanna och spelade/visslade och sjöng andra gamla klassiker för mig. Jag minns med glädje de stunder han plockade fram ett silvrigt fint munspel och spelade några toner på det.

En spänstig och energisk människa som ville ha ordning och reda kring sig var morfar Hans. Jag vill det också men lyckas aldrig leva upp till det till 100%. Han nöjde sig med det lilla och trivdes bra hemma, men även uppe i stugan på Lunn. Snäll var han och omtänksam. Barnkär och väldigt mjuk i sitt sätt att vara. Ingen som ville synas eller höras allt för mycket utan mer var inlyssnande, lyhörd och nöjde sig med ett liv i enkelhet. Sällan körde han bil utan cyklade framför allt fram i vår värld. Det är nog något jag tagit efter. Tyvärr har jag inte varit lika bra på att ta väl hand om mina saker. Han har alltid vårdat sina ägodelar med stor omsorg och kärlek vilket lett till att de än idag är användbara. En egenskap jag önskar jag tagit efter.

Båtar var hans stora intresse och precis som han vårdade sina andra föremål i hemmet så tog hand hand om dessa kära båtar med lika stor omsorg. Jag kommer aldrig glömma de mysiga turer jag, mormor och morfar gjort på sjön. Det har varit spännande, lärorika och roliga utflykter. En chans för mig att komma iväg från ett hem som var stökigt när jag var barn. Dessa utflykter kommer jag för alltid minnas och jag uppskattar dem än idag.

Jag vill i mitt minne sudda ut det sjuka i morfars vardag de senaste åren och minnas alla fina stunder vi haft tillsammans. Kan inte skriva om alla då morfar (men även mormor) många gånger varit som mina extraföräldrar. Jag har upplevt en trygghet där och de har alltid funnits för mig. Det känns tomt när jag inser att morfar nu är borta. En varm och fast punkt i min vardag är borta. Morfar du kommer fattas mig, men kommer alltid finnas i mitt hjärta och minne. Älskar dig nu, då och för alltid.