Det ska bli tomtefest

Kolsvart ute och första advent. Var tar tiden vägen? Det kändes som att jag skrev förra inlägget igår, men det var två veckor sen. Helt obegripligt! Det känns som två dagar sen. November hann knappt börja och i morgon är det månadens sista dag. Det är helt crazy! Den här månaden har varit helt galen rent allmänt. Nationella prov, inställda aktiviteter, nya direktiv konstant och en allmänt väldigt mörk månad. Covidfallen stiger rakt upp i diagrammen, fler munskydd, mer varnande nyhetsprogram och en önskan att jag och resten av världen ska se till att vara en god förebild, göra kloka val och samtidigt fortsätta att gå till jobbet och träffa hundratals människor varje dag. Dubbla budskap. Att vakna varje morgon när det är mörkt, tända alla ljus, peppa sig själv att det kommer gå bra, men samtidigt också matas med oro på TVn, genom alla mejl med ny skrämmande fakta och att både elever och personal i skolan ska gå till vår arbetsplats om vi är friska. Att dagligen tjata om tvätta händer, använda handsprit, att hålla avstånd. Att få elever att fortsätta hålla ut, att övertyga sig själv om att hålla ut, att ställa in alla aktiviteter jag mår bra av. Försöka intala skallen att soffan är mitt happy place och att jag nog faktiskt skulle må bra av att sitta i soffan X antal timmar i mitt liv för att samla energi.

Soffan för mig är nog inget happy place, nu när jag faktiskt denna vecka suttit ett antal timmar i den och reflekterat. Visst då och då skänker den energi, men jag har insett att det mest är en plast för att känna diverse saker. Sitter och får dåligt samvete i denna sekund för att jag saknar en massa saker som:

* Att kunna gå in på ICA och handla utan att zickzacka mellan folk och skämmas lite över att jag varit där två gånger samma dag på grund av dålig planering.

* Att ta mig till mitt andra hem på gymmet och gå där i lugn och ro på helgen och träna + småprata mellan varven med de trofasta pensionärer som tränar där på morgontimmarna.

* Gå på bio.

* Träffa nära och kära på ett naturligt sätt.

* Sport - all livesport som är inställd på obestämd tid framöver.

* Innebandymatcher. Att få springa benen av mig och jaga den lilla vita bollen. En stund då och då när lyckan är fulländad.

* Att vara hemma hos mormor och att barnen kan få vara med henne.

* Att slippa överplanera allt hela tiden och vara spontan.

* Att träffa vänner både hemma hos varandra och ute i vimlet.

* En grönskande golfbana och att ta en kvällstrunda.

Sluta vara så bortskämd Sandra! Sluta gnäll! Jag lever ju, jag har ett hem, jag har friska barn och jag är omgiven av så mycket kärlek varje dag och jag har ju fortfarande stora möjligheter att utforma mina dagar så som jag önskar. Det finns en hel del saker som kan bringa energi och jag har både fantasi och lust att försöka göra något åt rastlösheten som smyger sig på allt mer. Att jag inte är en soffpotatis är det nog aldrig någon som trott att jag är vid närmare eftertanke. Denna söndag har jag redan nu tillbringat två timmar i soffan. Bara ljuset tittar fram så ska jag knyta på mig löpardojorna, springa som en tok och lyssna på en bok samtidigt som jag inandas frisk adventsluft.

Mörker och hopplöshet ska utplånas ur min hjärna. Det är första advent och även om nu många tycker att tomtarna ska ligga kvar i sina lådor ett tag till så tycker jag nog att vi ska ha en ljusfest för dem tidigare detta år än vanligtvis. Julljusen ska lysa upp vår dystra värld, julstjärnor med dess varma sken och många tomtar som ska få skapa myskänsla i vårt hem. Jag välkomnar det röda, jag välkomnar ljus, jag välkomnar pyssel/bak och barnens glada förväntansfulla stämmor, jag jag välkomnar glad julmusik och familjekärlek och vackra kristna budskap ( även fast jag egentligen inte är ett dugg religiös).

Jag hoppas att alla får en riktigt fin första advent!

Ta hand om varandra och glöm inte bor att plocka fram tomtarna.

Skamligt att känna saknad

 Livet är för kort för att slösas bort på att må dåligt. Gör mer av det du mår bra av och det försöker jag göra, varje dag. När jag kliver upp ur sängen vareviga morgon så har jag mantrat i huvudet. Det här blir en bra dag och den blir det du gör den till. Om det är en dag jag har mina barn nära så är det ett självklart val vad jag lägger tiden på. Jag kramar om,  jag ordnar med frukost och försöker ge så mycket kärlek jag bara kan, med enda tanke i fokus, att barnen ska ha en trygg och kärleksfull start på dagen. En start som förhoppningsvis kan påverka dem positivt resten av dagen.

Idag är det söndag och det är en så kallad barnfri morgon. Jag vaknar och försöker fylla ut tiden med annat. TVn slås på och jag flyr in en annan värld. Idag blev det filmen ORCA. Vad hände då liksom? Jag, en frustrerad individ som försöker finna mening och lugn tog del av andra människors frustration i en isolerad tillvaro. Verkligen utmanande för den fladdrade känslostyrda Sandra. Konsekvens = jag börjar tänka på vad som gör mig lycklig och trygg. Slutsats = efter bara några sekunders tankeverksamhet. Jo mina barn och att ha dem nära lugnar mig. Att kunna gå och se på dem när de sover, att få krama dem och att få vara en viktig del i deras i liv. Visst är jag det stundtals, men bara på mina veckor. Insikten i att jag kommer missa en så stor del av deras liv får mitt hjärta att gå i bitar. Jag saknar dem, jag saknar dem mycket och det är en stor sorg att inte få vara med dem varje dag. 

Men du får egen tid. Ja jag får egentid. Tiden att sitta och reflektera blir större. Att känna, att titta på bilder och att sakna. Några känner att det är lyxigt att som förälder kunna ha tid att göra vad man vill barnfria veckor. Erfarenheten hittills är dock att det är barnfria veckor där känslorna yttras mer än vanligt. Tårar rinner oftare längs mina kinder och insikter slår mig en efter en att jag inte just då är en viktig del i barnens liv. Att jag missar halva deras liv. Det spelar ingen roll att jag kan springa flera mil, läsa böcker, träffa vänner eller fly in i TV-serier eller böcker.  Samtidigt som jag saknar så skäms jag över att jag faktiskt under stora delar av min "egna tid" sitter och tänker på barnen och verkligen önskade att jag var med dem istället. Skuldkänslorna växer sig starkare. Du har egentid, ta vara på den. Tyvärr är den egna tiden nu mer begränsad till hemmets fyra väggar. Det finns mer tid att tänka, det finns mer tid att minnas, det finns mer tid att gråta. I denna sekund är jag så tacksam över att barnen bara om en timme kommer komma till mig knackades på dörren. Det som gör mig lyckligast i livet är att få vara just deras mamma.

Ibland så kommer alla känslorna på en och samma gång

"Här kommer alla känslorna på en och samma gång" (Gessles fantastiska låt)  nynnar jag på denna mörka kväll dagen innan Halloween. Kvällen innan min lilla spökbebis blir hela 9 år. Och det här med känslor är ett kapitel för sig. Det kan vara så jäkla fantastiskt att vara en känslomänniska när de varma, härliga och bubblande känslorna infinner sig. Känslorna som är NEGATIVA tycker jag att jag kan klara mig utan. Att börja gråta hejdlöst för att jag ser små rönnbär som påminner mig om pyssel som mamma gjort sig känd för på fritids, när jag slår på TVn och  får en klump i magen när jag ser de dystra prognoserna om covid i Europa och alla restriktioner som får människor att deppa ihop eller göra uppror, ilskan som gör mig sååååå frustrerad när jag hör om en galning i Frankrike som sprungit in i en kyrka och dödar folk, känslan av att vilja för mycket och inte räcka till och för att inte tala om känslan av jag gör mitt bästa för att skapa struktur men ändå bara glömmer bort saker och tappar fokus. Vissa dagar önskar jag att jag bara kunde trycka på en avstängningsknapp och vara mer som en programmerad robot.

Måste du känna så mycket hela tiden? Måste jag det? Går det att få en medicin mot sådant? Jag vet inte jag. Jo jag känner och jag inleder nog många meningar med just de orden. Denna kvinna anser och kräver oftast inte. Känslorna styr de val jag gör till mångt och mycket. Jag har empati och jag vill andra människor väl. Kan jag göra något för en annan människa för att hjälpa till så gör jag det.  Att få göra skillnad är viktigt och det får mig att må bra. Tyvärr så blir jag besviken när alla inte tänker på samma sätt. Men jag kan inte kräva att alla ska vara känslomänniskor, de som inte är de styrs ju av hjärnan och de kan kanske ibland stänga av den där känsloknappen eller så finns det inte ens en knapp som de har behov av.

Oktober har verkligen varit en turbulent månad. Det har varit tankar om döden, livet, kärleken, diagnoser, arbete, fritid, framtid och familj. Jag har känt sorg, oro, frustration, otillräcklighet, kreativitet, saknad, glömska, hyperaktivitet, tacksamhet, kärlek, ilska och trötthet. Det har varit som en bergochdalbana av känslor och vissa dagar har jag verkligen bara velat gå och sova igen när jag vaknat, ibland till och med varit så trött att jag mått illa. Hjärnan min spretar ibland åt alla möjliga håll och det är många bilder som spelats upp i mitt sinne. Dagligen sitter jag och fastnar i minnen som både är lyckliga och oerhört tragiska. Små detaljer tar mig tillbaka till alla möjliga upplevelser som jag haft. Det kan vara fint, mysigt och värmande att tänka tillbaka, men tyvärr också rätt smärtsamt att familjen inte kommer kunna samlas som förr.

Offerkoftan, den svarta, grå och mörka vill jag dock inte ha på mig, då den suttit på för länge, så just den vill jag ta av mig. Jag vill sätta på mig en blommig, färgstark klänning, gärna med gul färg med lite inslag höstens varma kulörer. Ett plagg med livsgnista, kreativitet och en positiv förväntan på den tid som jag har framför mig. Jag, enbart jag, har ansvar för att försöka styra in känslorna i rätt kurs. Alla har vi ansvar för vad vi gör av vår tid och det går ju faktiskt att aktivt planera in aktiviteter som framkallar livsglädje. Just i coronatid kanske det försvåras, men det går ju faktiskt att utmana sin kreativitet. Det går att träffas i nya former, just digital närvaro kan fungera, vi kan ta promenader ute i naturen, en fin höst/vinterdag kan vi värma varm choklad och ta en fika ute. Att lyfta luren och prata med nära och kära kan fungera rätt bra det med.

Så på frågan om jag skulle vilja byta bort mitt känslosinne mot det motsatta så är nog svaret frågan nog egentligen NEJ. Det är en styrka att bry sig, det är en styrka att hjälpa, det är en styrka att dagligen få någon att bli glad. Visserligen kan det vara tufft vissa dagar, men just när jag får dela positiva känslor med andra så känns det som att det är värt att åka lite bergochdalbana ibland. 

Nästa inköp blir nu alltså en färgsprakande levnadsglad klänning. 

Ha en fin kväll och fyll den med sådant du mår bra av!

Ta några ordentliga andetag och andas med magen

 

För ett tag sen så kom en känsla att det varit lite för lugnt i mitt liv under en längre period. Det är inget jag är van vid, jag är van vid att klättra i berg konstant. Att så fort jag tänker tanken att jag mår riktigt bra och livet är underbart så händer det något. Det är verkligen ingen inbillning, den som känner mig lite närmare vet att det nog stämmer rätt bra. En rad situationer och händelser har ständigt utmanat mig och familjen på olika sätt. Jag bryter ihop, jag gråter, jag kämpar, men jag reser mig alltid igen och för varje gång har jag med mig nya lärdomar. Men jag reser mig igen...

Efter några veckor slog jag bort den tanken/känslan och försökte njuta av stunden och andas, känna att det var lagom, att det liksom flöt på lugnt och harmoniskt. Det var en känsla som var rätt behaglig, trevlig och lugnande. Att kunna gå runt och strosa och se allt det vackra som finns i omgivningen och att göra ett seriöst försök till att andas med magen.

Men så händer det saker...det händer alltid saker i mitt liv. Saker som skakar om, saker som får mig att tänka till och saker som får mig att inse att varje dag är viktig. Den är värdefull här och nu. Sluta gnäll, sluta vara bitter, var inte osams. Ta hand om varandra, skratta, visa omtanke och försök att inte ta livet för allvarligt. Det behöver inte vara perfekt, men var här och nu. Sen kanske det är för sent.

Jag vet ju precis hur det bör vara i detta nu. Just denna söndag så cirkulerar det runt så mycket tankar och känslor i skallen att jag blir vimmelkantig. En lätt förkylning har dessutom stoppat träningen som vanligtvis ger mig en massa energi. Men i morgon är det en ny dag och då hoppas jag att lugnet kommer tillbaka.

Andas in och andas ut. Magen ska användas vid andningen så klart så att du får tillräckligt med syre dit det ska. Eller hur var det nu igen? Låter fint! Jag kan nog inte andas med magen om jag ska vara ärlig, men jag tar iallafall några djupa andetag, jag tittar på mina vackra underbara barn som sover sött och några ljus får mig att tänka på tre viktiga personer som lämnat mig på tok för tidigt. Varje dag är en gåva och jag nyper mig i armen och skäms över att jag för ofta slösar bort viktig tid med gnäll, negativa tankar och annat som snor min energi. Som sagt var nya tag i morgon, då är det måndag och de nya möjligheternas dag.

Ta hand om varandra och glöm inte att andas med magen!

Kram Sandra

Hej hej hej, hemsk mycket hej!

Jag läste mitt senaste inlägg alldeles nyss och jag är såååå tacksam för att jag nu varvat ner. Stressnivån i kroppen när jag skrev var nog på topp är jag rädd. I skrivandets nu ligger jag i soffan och är snart redo att se dagens femte avsnitt av en favoritserie. Mattan är lite småskitig av popcorn, damm pryder bokhyllan och jag kände inte riktigt för att ta tag i den sortering av saker jag hade tänkt mig idag. Jag känner inte längre att jag måste göra en massa saker och jag känner mig lugn i att hemmet duger som det är för tillfället.

Det blev inte många inlägg i juli, men jag tänker mig att jag lägger in lite bilder med kommentarer kring sommaren som varit. Just att det har varit en annorlunda sommar har för mig enbart varit positivt och tempot är nerdraget ordentligt.

Det här med efterrätter är inget jag vanligtvis äter. Fick ett ryck på Södra Berget i Sundsvall och lyxade till det rejält.Den här skapelsen var helt underbar. Hela vistelsen var lyx. Fin utemiljö, underbar utsikt från rummet och restaurangen  och mysigt rum med bastu.

Sommaren då jag uppskattade blommorna mer än tidigare. Istället för att promenera med högt tempo uppe vid stugan så lallade jag sakta runt och studerade blommorna på närmare håll och det finns mycket fint att titta på. Hemma har jag satt lite frön här och där och nästa år blir det mer ängsblommor planterade från min sida, det är ett löfte.

Den här vyn är bland det bästa jag vet, nere vid Stödesjön. Fotot togs efter en kväll hos grannarna. En väldigt trevlig kväll med Mölky och musik i fokus ( surströmming med för den delen, jag och Andreas skippade just den fisken).

Mina älsklingar bangar aldrig för lite äventyr i skogen. Vi testade hinderbanan på Rockis. Cykling dit, lite spring och lite hinder. Världens bästa kids.

Ja hemlagad. Saga gjorde grovjobbet, jag höll mest reda på tiden så att den inte brändes vid denna gång. Inte en smula gick förlorad. Till och med Zack åt med god aptit. Det får nog bli rabarberpaj fler gånger denna sommar. En härlig känsla att baka med egenodlat också. Vi har odlat lite olika saker på baksidan i år. Nästa år gör vi det nog lite bättre och mer. Jag tror en hare har ätit upp isbergssalladen.

Andreas hämtade vår lilla gröna roddbåt ute på klippan så den har skänkt mycket nöje vid sjön. Saga var nu stor nog att börja att öva på att ro själv så det blev många timmar roendes.

TV-serier. Jo det är såååå bra avkoppling. Jag ser på serier flera timmar om dagen för tillfället. Det kommer ju inte vara verkligheten när jobbet sätter igång, men just nu njuter jag av flera bra serier. Det är underbart.

Spelar ingen roll om det är mulet eller soligt. Barnen var nere vid sjön två gånger om dagen. Vi är oerhört tacksamma över att vi kan vara nere vid strandkanten och njuta av den fina sjön.

Vi hittade en söt liten sjö vid en camping i Jämtland. Det fanns massor med grodyngel och smågrodor. Hade det inte börjat spöregna hade barnen kunnat stanna här hela dagen. Inte en människa nere vid sjön så inga problem med att hålla avstånd.

Frukost ute på trallen i solskenet. Här sitter jag som oftast i en solstol och äter innan resten av gänget vaknar. Fågelkvitter, frisk luft, vackra blommor och myskänsla i mängder. Denna dag fick jag sällskap av sömntutorna.

Saga var nyfiken på att diska ute. Här brukar jag stå titt som tätt. Simple life. Jag kokar upp regnvatten i vattenkokaren och sen är diskvattnet fixat. Just i år var det inte brist på vatten då vi samlat regnvatten i diverse behållare. Det var ordentligt med nederbörd emellanåt.

Vi besök av John och Nikita i en vecka. De gjorde dagsturer en del. Just denna kväll hade vi grillning på schemat. En mysig kväll med god mat och kubb.

Vi åkte till Döda Fallet. Vildhussen hade tömt en hel sjö. Det blev en trevlig promenad med hela ligan och vi åt lite mat högt uppe på berget och njöt av utsikten.

Upp och ner för backen. I år gick det rätt bra att ta sig upp med bilen, inga problem någon gång. Vi får se hur det kommer vara nästa gång vi åker. Det har regnat en hel del.

Vi var in till Stöde och ån där mormor med syskon badat under sin barndom. Det var mysigt och vackert. Lite drama dock när en håv och en hink flöt iväg efter att Saga ramlat från en sten.

Vilka grannar vi har vid Stugan. Saga och Zack fick lego och pussel. Självklart kan man leka med det ute. Lego är sommarens roligaste leksak hemma hos oss alla kategorier. Det gäller både stora och små bitar. Det kvittar också vilken färg, ålder eller vilka figurer det är. 

Verkligen rofyllt vid vattnet.

Ett litet hopp i tid. Vi har vågat oss ner till stan en gång i sommar. Typ tomt i bussen på väg ner, typ tomt på Kappahl när vi shoppade på sommarrean och typ tomt när vi gick på Framåt på bio. Vi vågar oss kanske ner på stan flera gånger. 

Sagas favoritsysselsättning ute. Att ta hand om grodor. Detta var en bebis.

Vi har hälsat på mormor några gånger. Just denna gång så följde hon med till lilla lekparken och tittade på när barnen lekte. Ja vi höll avstånd.

Naturen lugnar mig. Så ska jag ner i varv så är en resa uppåt välbehövlig. Jag är mer än tacksam över att jag fått ta över mormors stuga. Det kommer alltid finnas en massa projekt, men det är SÅ skönt att få vara ute mycket i naturen. Luften är så ren och vi sover gudomligt där uppe på berget.

Jag är kanske lite väl introvert ibland, men mornar och en lugn stund utan stress och äta lyssnande på fågelkvitter. Det finns inget bättre.

Även hemma i Västerås så sitter jag också gärna helt själv en stund och äter frukost på mornarna.

Att gå in i världen med bollar. Att slå och fokusera på det. Tyvärr är jag ibland lätt distraherad. Men i det stora hela går det framåt i denna sport. 7 timmar la vi på golf denna vecka ( vecka 30 ), två niohålsrundor. Jag ser fram emot fler stunder på golfbanan. Helt rätt att jag gav mig in i den utmanande världen. Tacksam över make med tålamod och som inte ger upp när jag ibland lyckas mindre bra.

Zack fick välja vad vi skulle göra en lördag. Det blev visst schack. Vi tränade på att ställa upp pjäserna, han lärde sig vad de heter. Just hur de kan röra sig får vi träna mer på. Jag blev imponerad över hans tålamod och intresse.

Plockiplock. Barnen har plockat smultron både hos oss och hos mormor. Jag har plockat blåbär vid ett tillfälle i veckan. Hade tänkt ge mig ut mer, men sommaren är inte slut än. Barnen får följa med ut en sväng nu i veckan.

Jag vågade mig tillbaka till gymmet i juni. En investering i ett 3-månaderskort på Bellevue. Det kostade 550 kronor för 3 månader. Jag tror nog jag är uppe i 13 pass redan så det blir billigare än 10-kort och det räcker till i mitten av september. Som jag har saknat det där stället. Att bara cykla fram och tillbaka till jobbet är inte samma sak som att få ta i lite extra i gymmet. Det kommer inte bli fler pauser nu. Folk rengör redskapen och håller avstånd. Hoppas det håller i sig även mot hösten, eller så får jag välja tider då få är i gymmet.

Tänk att miljöombyte, mer natur och träning kan bidra till ett lugn inom mig. Jag ska lägga det på minnet. Året har bjudit på många utmaningar för egen del. Mest positiva, men jag är allt lite konservativ gällande mångt och mycket och jag måste pusha mig själv lite för att jag ska våga ta nya steg. Så här många steg på okänd mark har jag nog aldrig tagit förut. Tacksam över att jag ger nya saker en chans och jag inser att jag gärna fortsätter vara nyfiken på nya områden här framöver. Inga steg hittills har jag på något vis ångrat.

Ska se till att njuta av semesterns två sista veckor. Jag känner på mig att det kommer bli en fin tid.

Vi ses! Kram

Koppla av då...

Hur ska jag kunna koppla av när jag ser allt gräs på golvet ( syns verkligen att jag dammsugit en gång idag redan), när små skitiga handavtryck pryder hälften av alla vita skåp, kläder som slängs ÖVERALLT, när de nyputsade fönsterna nu är nerskitade av taksanerare och när barnen åter plockar fram i de nystädade rummen? Det känns som att min ansträngning aldrig är tillräcklig för att jag ska bara ska kunna släppa allt och koppla av. Det är svårt att koppla av till 100% hemma, göranden och måsten blir liksom aldrig klart. Skulle vara en skön känsla att faktiskt känna sig klar när jag går och lägger mig. Det är nog mission impossible, något jag får fortsätta att försöka leva med.

Det blir nog bra för mig att dra iväg i morgon. Är så tacksam över att jag har en plats dit jag kan rymma. Att på några timmar få miljöombyte och vacker natur som både renar kropp och själ. Att vakna av fågelkvitter, att dra på sig de bekvämaste kläderna man har och bara vara. Läsa bok, jogga på vacker vandringsled, bada i en kall sjö och andas. Det här läsåret har verkligen varit spännande på alla möjliga sätt och stundtals även rätt kämpigt. En semester är välbehövlig nu!

Sol ute, i hjärtat och i sinnet...

Sol ute, i hjärtat och i sinnet...

Blommor som blommar

och barnen som ler.

Grönskan i träden

växer allt mer.

Finklädda och glada

nu är dagen här.

Sommarlovets intåg

som vi håller så kär.

Året har har inte varit som förr.

Men på många sätt lärorik.

Fryxellska skolan mig mycket lära

Ny vänskap, utmaningar och teknik.

Solen som skiner och värmer min själ

Glädjen över sommaren som äntligen är här.

Vattnet som brusar vid en ljummen sjö

och barnen som plaskar både här och där.

Dagen idag var den bästa på länge.

Att omges av fina vänner gör mig lycklig och varm.

Mälaren, solsken, struntprat och lek

sommarlovets dagar har verkligen charm.

Glad sommar alla fina!

Äckliga skitiga fönster och en familj som tror att jag är anställd som hushållerska

Bitter, trött och utan energitillförsel, HELL YES! En vecka på jobbet där det ska göras en massa tråkiga "måsten" som att förbereda sig inför framtida utvecklingssamtal och få 24 tweenies att städa ett klassrum, det är ju verkligen en dans på rosor och motivationen är då verkligen på topp hos alla. Ja just ja, vi ska flytta ett helt hus innehåll till ett annat hus också. Det blir nog bra när det är klart, men  nu är vi i processen att get shit done  Jag lovar att jag verkligen försöker ha ett leende på läpparna och jag peppar mig mentalt att det är ju faktiskt rätt bra träning att bära på saker och att sommarlovet är nära. Kämpa för fan Sandra och du har klarat värre veckor än det här!

Sen att komma hem till man plus två barn som också bara droppar kläder/skor på golvet, disk överallt - ingen som plockar ur diskmaskinen, ingen som går med sopor, smulor på alla möjliga mystiska platser, sladdar, verktyg med mera får mig att både gråta och explodera inombords. Jag vill inte leva i en JÄVLA RÖRA. Nu var det sagt. Idag tycker jag att det är kaos överallt. Taksanerare har skitat ner de nytvättade fönsterna så jag väljer att ha persiennerna neddragna, samtliga sängar var nyss obäddade och leksaker utspridda överallt. Tvätt som ska in i skåp, mer tvätt som ska tvättas, golv som ska dammsugas, gräs som måste klippas, mormors varor som måste handlas och så ska vi visst storhandla själva också. Tillåt mig bara säga att den här helgen inte har gett mig någon energi alls förutom de 1000 kalorier jag stoppade i mig igår när jag tröstståt en hel stoooor chokladkaka helt själv.

Japp, trött är jag och sur för att jag inte känner att den här helgen kommer ge mig kraft inför kommande vecka, bara måsten. Nu ska jag sluta gnälla och bädda vidare, tvätta på, vika tvätt, dammsuga, säkert jobba lite, kanske rensa ogräs när jag väl håller på, slänga skräp, förbereda lunch. Ska försöka vara en bra mamma med ( tror inte det blir en rolig sådan idag tyvärr, blir nog städtjatande mamma som tycker att de ska bada och plocka undan allt de plockar fram ).

Så förlåt för gnällinlägg, men ett ytligt påklistrat leende skulle vara rent lögnaktigt idag. Så, jag är väl mänsklig antar jag. Ok, dags att get shit done och nästa vecka ska jag planera in minst 10 saker som GER MIG ENERGI.

Ha en fin söndag!

Jag vill inte att helgen ska ta slut...men längtar samtidigt efter små trollungar

Alltså den här helgen... Jag sitter och ler inombords när jag tänker på all kärlek och värme som finns i min omgivning. Att få samtala några timmar med en god vän, att få vakna upp bredvid världens bästa make, att få vara med och fira Tobbe och Karins bröllop med familjer, att nu denna söndag få skämma bort mormor med lite mors-dag-presenter och slutligen avsluta helgen med golf i strålande väder och fint faddersällskap. Tack alla för att ni finns i mitt liv! Älskar er allihopa!

Nu sitter jag filosoferar i köket fåtöljen och glädjs åt en fortfarande klarblå himmel och all grönska jag ser utanför vårt fönster. Att det är ljust ute trots att klockan nästan är 22 på kvällen och att luften utanför känns varm, behaglig och somrig. Semester-feelings börjar smyga sig på och nedräkningen är ett faktum. En vacker mors-dag-blomma från barnen pryder bordet med orden att de " elskar mej". Detta är lycka i sin renaste form och jag kommer somna oerhört glad.

I morgon kommer små barnsben springa ut och in genom dörren med full energi (jag tror ibland att de fått några drag från sin mamma). De är saknade som bara den och jag är laddad + ser fram emot att snart få en annan vardag några dagar igen. Att få vara mamma åt mina små troll är helt klart det bästa som någonsin har hänt mig. Galet intensivt när dessa energiknippen far runt på nya kreativa upptåg, men ändå så härligt att få vara en viktig del i deras liv och få ge dem så mycket kärlek det bara går ( även om det ibland yttrar sig i tjat, mutor och överdrivet mycket läxläsning).

I morgon är det första juni och då är det sommartid på riktigt. Jag är redo för fler härliga dagar med dem jag älskar och ser verkligen fram emot den här sommaren även om den säkerligen i mångt och mycket kommer bli lite annorlunda på olika sätt.

Sov gott alla fina därute!

Spännande, utmanande och fascinerande

En orm...vacker, farlig och spännande på samma gång. Så fin där den ringlade fram på en solig golfbana i Tortuna vid sista hålet. Många i min omgivningen, mestadels kvinnor hade sprungit skrikande därifrån fortare än kvickt. Jag blev helt ofokuserad på golfen och lyckades missa tre slag på samma boll. Helt klart ormens fel ;) Något annat kan det väl inte vara?

Skrämmande saker är alltid fascinerade + skräckinjagande och något jag vill fly från egentligen, antar att ni andra inte alls beter er på det viset. Har jag gjort något som skrämmer mig idag? Hm, det som skrämmer mig är nog inte en orm, spindel, sprutor, tandläkare eller höga höjder. Mina fobier har med helt andra saker att göra. Bland annat att ge mig ut på en golfbana och känna att jag verkligen inte har koll på läget, att ge mig ut och veta att jag är sämre än sämst. Nybörjare i all ära, men jag kämpar med mig själv att känna att jag är good enough. Självklart vet jag att det är svårt, att jag måste träna mer och det tar tid att utvecklas. Inne i skallen finns det dock en massa hjärnspöken som yttrar mer kritik än vad jag pallar med och snor energin kring det jag faktiskt vill göra. Vad ska göras åt saken? Jo jag ska döda spöken, träna vidare och ge fan i att dissa mig själv. Och jag ska våga misslyckas och kunna känner mig nöjd även om det inte går som jag tänkt mig.

Tre bra saker idag:

• Jag spelade 18 hål ( inte helt fokuserat, men så bra jag kunde).
• Jag gick utanför comfort zone och slog med träklubban.
• Jag körde bilen hem ( lätt rädd för att köra bil).

Rom byggdes inte på en dag har jag hört. Ett steg i taget. I morgon tror jag att jag ska träna på att köra in bilen i garaget förresten ( något jag har flytt från på tok för länge). Vad är det värsta som kan hända liksom? Världen går väl inte under för att bilen blir lite repad eller om jag kör in i lite flyttlådor? Det kanske till och med underlättar rensningen av våra för många överflödiga prylar. 

Ser fram emot en spännande, utmanande och fascinerande fredag... och jag är ytterst tacksam över ytterligare tre lediga dagar. Även ett stort tack vill jag ge till till de peppande faddrar som står ut med mig på golfbanan trots att jag missar bollen, glömmer peggar, inte vet åt vilket håll jag ska gå och pratar på tok för mycket strunt om ingenting. Ni är tålamodshjältar av hög rang!

Ha en fin kväll!

Plockar bort mobilen många timmar i morgon...och även fler andra dagar

Jo, jag är helt klart beroende av den där lilla minidatorn som jag ständigt går runt med i fickan. Det vibrerar och det plingar till och min nyfikenhet är för stor för att kunna stå emot att inte titta på denna tidstjuv. En liten teknisk pryl som faktiskt skapar en hel del dåligt samvete, men jag kan inte låta bli. Det kommer bli jobbigt, jag kommer känna av abstinens, bli lite småtjurig och jag kommer säkert ångra mig flera gånger att jag tänkt utmana mig själv. Det finns dock så mycket annat som känns viktigare i livet än att slösa tid på att slösurfa.

En förälder bör vara mer närvarande och upp till bevis, jag kan bättra mig. I morgon så kommer jag lägga bort telefonen all den tid jag är med barnen. Den kan få ligga i arbetsrummet. Skulle Sagas skola ringa så får väl Andreas svara helt enkelt.

Vad missar jag genom att göra detta? Alldeles säkert inte ett skit. Jag behöver inte se vad alla andra ytligt skriver om, jag behöver inte se hur många som dött av Corona, hur några vänner kritiserar Trumps nya idiotiska kommentarer, några roliga klipp från youtube eller alla pling på messenger. Hm, det kanske är jag som plingar mest på messenger och alla dessa foton. Skärp dig!

Ska bli intressant vilket fall som helst. Jag pratade precis med lilla Z och vi ska pussla alla pussel som vi har i morgon. Ser fram emot det och även fredagsmyset!

Ha en fin kväll!

Corona - dig ska vi bekämpa

Att livet på så kort tid förändras kan

, och jag tänker för ofta bara fan, fan, fan.

Att virus skapat denna ständiga oro

, bara hälften nog voro.

Sjukdom med feber andnöd och hosta

, en liten nysning i din omgivningen panik kan kosta.

Avstånd, isolering och restriktioner

och plötsligt eleverna uppskattar dina lektioner.

Det vi tidigare taget för givet

, är nu något som ger mer värde i livet.

Överbelastning i vården, bristande skyddsutrustning och död

, hela världen är i svår nöd.

Alla måste ta sitt ansvar

, och förstå detta allvar.

Inte fysiskt träffa äldre kära

, men ändå hålla sig på distans nära.

Tala i telefonen med mormor varje dag

, och vara mitt allra bästa kärleksfulla jag.

Tillsammans ska vi detta virus övervinna

, genom solidaritet, tålamod och avstånd ska det försvinna.

När livet nu vänts upp och ner

, ser jag ändå kärlek mer och mer.

Samarbete i många nya former

, har nu blivit smittbekämpningens normer.

Drömmen om att åter människor möta,

kommer snart bli verklighet om vi Folkhälsomyndighetens råd sköta.

Ta hand om varandra och var ditt bästa jag!

Orka vara den duktiga flickan

Godmorgon!

Yes, lyckades sova till åtta. Så skönt att äntligen inte vakna klockan sex av småttingar eller mitt egna hyperaktiva beteende. Jag vet inte hur många mornar i mitt vuxna liv som jag gått upp och plockat, tagit hand om småttingar, startat upp något eget litet projekt eller gett mig av ut cyklande, löpande, promenerande eller gått till gymmet. Just i skrivandets stund ligger jag i soffan och skriver och lyssnar på en dokumentär om Zlatan. Givetvis smyger sig tankar om vad jag måste hinna med idag in i mitt medvetande. Måste jag verkligen göra någonting alls en dag när det egentligen inte finns något jag verkligen måste göra?  Jag är ju inte en sämre människa om jag skippar att damma, kanske läser en bok lite längre eller sätter mig på altanen lyssnande på radio ätandes praliner. Är jag en bättre människa om jag lyckas göra så mycket som möjligt med så kallade vettiga saker? Vad är egentligen vettiga saker? Är det ens någon som ens bryr sig om jag i coronatider har en lite smått dammig bokhylla hemma?

Svaret på frågan ovan är ju såklart NEJ. Jag är mamma, storasyster, har varit en ansvarstagande mamma, fru, barn, barnbarn och lärare så länge jag kan minnas. Jag är nog en sån där så kallad duktig flicka och har hela tiden fått ett värde genom att hinna göra så mycket som möjligt, att vara duktig och på olika sett få bekräftelse på just det. En sån där typ som alltid flitigt jobbar på och gör sitt bästa i alla sammanhang. Tänk om jag fått mer bekräftelse på att jag är bra som jag är och inte behöver prestera för att få ett godkännande. Jag tror inte det är särskilt hälsosamt i längden att vara den duktiga flickan och tyvärr är det den här typen av människor som bränner ut sig. Dags för att tänka om och tänka rätt.

Ett av mina nya mål är att inte vara så där överdrivet duktig hela tiden och att försöka känna mig nöjd över situationer då jag faktiskt ibland inte gör ett enda dugg och ändå känna mig rätt tillfredsställd över dagen och att det är good enough. Jag behöver inte gå ner 5 kilo, jag behöver inte gymma X antal gånger i veckan, min kondition måste inte ligga på topp, jag får äta choklad och inte få ångest och jag behöver inte känna mig misslyckad när jag inte når orealistiska mål som jag tyvärr satt upp i hela mitt liv. Så dumt att jag inte varit klokare än så.

Att ta dagen som den kommer utan planer är nog ett fenomen som är ovant och något som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Corona är hemskt på många vis, men det är också ett virus som ruskar om en och får iallafall mig att försöka tänka om. Jag har tyckt om att planera, skriva in kalendern och försöka få struktur på tillvaron så mycket det går.  Nu är det plötsligt ganska mycket tomma luckor i en vanligtvis överplanerat liv. Det här är nyttigt, det är dock inte helt oproblematiskt för min hjärna men det är långsiktigt väldigt bra för både mig och familj att träna på att stanna upp och bara vara. Efter den här sommaren kommer vi ha lärt oss något användbart som kommer dra ner den skadliga stressen ( som jag dagligen reflekterat över kan bli min för tidiga död) . Att lära sig stanna upp och vara i nuet och njuta av det.

Ta hand om varandra därute och du duger som du är!

Kram

En liten vit boll som jag som så länge har hatat är en ny utmaning

Hej!

Blir inga ursäkter i detta inlägg trots att jag varit borta länge nu igen. Längtan efter att få skriva finns och har funnits hela tiden, att få dokumentera tankar, livet med alla glädjeämnen och ibland även motgångar. Den stora utmaningen har faktiskt varit rent tekniskt att på ett enkelt sätt ha något att skriva på och även att ha kunskap om det här med hur jag ska kunna använda foton. Jag är inte rädd, nu ska jag lära mig det här och det ska bli roligt.

Golf står på dagens schema. Ja, jag skrev rätt! Golf som jag bara fnyst åt, kallat för snobbsport ( och snackat mycket skit om) och framför allt känt mig livrädd för. Alla dessa minigolfrundor då jag mest bara fräst fula ord då bollen gått åt alla andra håll än dit jag siktat, ångestladdade 18 hål som jag försökt undvika så mycket som möjligt. Jag som som har bollkänsla som även borde kunna behärska just en golfklubba. Så fel...en stor utmaning för denna sportis.

Här runt 40 bast så utmanar jag mig själv med typ allt. Jag vägrar gå runt och vara en tjurigt envis konservativ person och ha uppfattningar om sådant som jag egentligen inte har kunskap om. Att ta tjuren vid hornen och ge dessa läskiga nyheter en chans. Jag växer för varje ny lärdom jag intar oavsett om det är IT, golf, det nya jobbet, äktenskap eller andra för mig smått skrämmande saker. Det blir som att jag vinner match efter match med att övervinna det som djupt där inne känns som väldigt svårt. Och jag blir så fantastiskt lycklig när jag klarar av saker som jag tidigare tänkt var omöjligt.

En dag med nya möjligheter. Jag tror faktiskt att det är efter 40 som livet har börjat på riktigt då jag tycker att livet är mer spännande än vad det varit tidigare. Det kan bero på att jag klättrat upp för några höga berg och att benen börjar bli riktigt starka, jag har klarat av mer än vad jag någonsin trodde jag skulle klara av och det ger mig kraft att klättra i lite nya och mer intressanta och outforskade berg ;) Med nya intressen blir det också nya möten med alla möjliga människor, vilket bara ger ännu större guldkant i tillvaron. Känner mig så oerhört tacksam att jag kan se på världen med nya glasögon och vad mycket det finns att lära.

Hoppas att ni alla får en fin dag! Puttning får det bli för mig!