Bergsklättrandet fortsätter...

Andas
Utmanas
Förargas
Kämpar
Svettas
Försöker förstå
Ärligt
Nya teknikförsök
Grinigt
Egoistiskt
Låst läge
Krigar
Ger inte upp
Överlever
Drömmer
Längtar

Längtar efter dig...

Några veckors väntan kvar...

Sköna söndag...

Jag sitter och "knapprar" lite på datorn. Nyhets-TV står och brummar och jag ska lyssna på politiskt snack. Spännande land vi lever där det just nu är nya vändningar i politiken från dag till dag. Jag hoppas att denna förändring ändå är bra för vårt land och sätter stopp för främlingsfientlighet och "sandlådepolitik". Saga kikar på I-pad och Robert sover...

Vi har inte planerat upp hela denna dag och det är rätt skönt. Det blir en lugn förmiddag och på eftermiddagen väntar bio. Saga kommer hälsa på hos gammelmormor en stund och jag och Robert ska få hitta på något själva en stund. Lika bra att passa på innan "bebbe" kommer för då är det bara att glömma att komma iväg någonstans alls. Ikväll kommer Ida tillbaka och i morgon åker vi mest troligt till Stockholm på utflykt.

Nu blir det soffläge en stund. Me like a lot!

Kramelikram

Årskrönika för år 2014

Januari - Arbetet drog igång igen efter att vi varit en tur upp till Arvidsjaur för att fira jul. Denna fina månad bjöd på tre födelsedagar som firades. Mammas, pappas och Therese på jobbet som hade 40-årsfest. Robert åkte iväg och arbetade på SM-veckan i Umeå och jag umgicks en hel del med kära mamma. Jag lirade en del innebandy på helgerna vilket var MEGAKUL. Måste uppta det igen så snart jag kan. Västerås stad tvingade alla lärare att gå UNIKUM-kurs. Det tillsammans med att "vabruari" kom redan i januari så höll vi lärare på gå på knäna redan efter en månad. Det visade sig att det INTE fanns några vikarier i hela Västerås.

Februari - Lite VAB även för min del. "Vabruari" fortsatte. Frånvaron av kollegor var hög och INGA vikarier kom. Vissa dagar höll jag på bryta ihop, men på något sätt överlevde vi, men vi var riktigt trötta på Rönnbyskolan.  Tur att det fanns många att skratta med...Nationella proven drog igång och likaså rättningen.. Sportlovet kom och erbjöd lite vila så att jag blev människa igen.

Mars - Äntligen kom jag iväg för att se bandymatch. VSK krossade Hammarby och jag fick mersmak att se mer matcher så det blev en till innan VSK tyvärr förlorade finalmatchen. Jag hafsade ihop en ansökan om att bli förstelärare men jag hann inte riktigt "skryta allt för mycket om mig själv" som tydligen krävs för att lyckas lura dem med pengar att få 5000 kronor mer i lön. Bättre lycka nästa gång =). Utvecklingssamtalen ägde rum. Saga går på sitt första "riktiga" födelsedagskalas hos Melina där det var jättekul.

Spännande =)

Saga på utflykt.

April - Robert blir 44 år, tjoho! Han åker också till Arvidsjaur några dagar och hjälper dem med sin flytt. Yvonne och Bengt sålde sitt hus och skulle flytta till Luleå. Sandra Wahlberg fyller hela 30 år och vi var på stort kalas på "landet". Mycket godsaker och trevliga människor.

Vi campade i Eskilstuna hela påskhelgen där vi åt gott, gick på zoo och cyklade i mängder.  Helgen var toppenbra, när vi skulle hem blev det dock en spännande tur . Bil och husvagn bogserandes då till verkstad då vår koppling på bilen la av, tack för en kostnad på 17000 kronor för det. Trots detta lyckades jag och Saga ta mig till John och Annas stuga för att ha lite påskknytis som var jättetrevligt under måndagen. Det blev bad i tunnan också.

Mysigt att grilla korv.

Parken Zoo...

Mys med John vid stugan.

Efter en himla massa cyklande i vårvädret så lyckades jag turfa mig upp till division två. Stolt som en tupp över det, men det krävdes en hel del cykling, men kondisen förbättrades och det blev mycket frisk luft.

Vi sålde bort sju lådor med leksaker och barnkläder på grejbytardagarna i kyrkan på Önsta.

Maj - Väldigt bra att sälja bort ALLA bebiskläder för att två veckor senare konstatera att en ny bebbe är på intåg (kanske inte helt planerat som ni då förstår). Omtumlande, chockerande och spännande på samma gång (BF 22 januari).

Rättningen av de nationella proven börjar nå sitt slut. Det blir lite extra stressigt då jag gör en sjukskriven kollegas jobb också.

Jag tappar rösten så det är omöjligt att arbeta. Kort därefter så får JAG influensa. Hör och häpna, i maj liksom några månader efter alla andra går jag runt med 39-40 graders feber till och från i en vecka (jag har ju aldrig feber). Även Saga blir sjuk i omgångar och hon orkar inte riktigt med förskolan denna månad. Hon är gnällig och orkeslös. Hon börjar skolas in lite på en ny förskoleavdelning, men det går trögt då hon är sjuk var och varannan dag.

Robert börjar bygga på vår altan och han, brorsan och Torgny bygger nedre delen. Sen säger Roberts hand ifrån.

Juni - Vi flyr iväg med husvagnen under midsommarhelgen. Det blir en tur till Leksand camping för att suga i oss lite svensk kultur. Vi har aldrig sett så mycket folk vid ett firande tidigare. Vi kikade på Sveriges längsta midsommarstång och njöt av den mysiga lilla staden. Det blev en lugn och väldigt kall midsommar där vi fick ha vinterkläder på oss. Under nästkommande dag då hela campingen var bakfull tassade vi iväg till sommarlandet och hade hela stället för oss själva. Tyvärr var det så kallt att vi skippade badet. Inga köer någonstans var det så vi åkte karusell i massor och njö

t av alla aktiviteter som fanns där i fem timmar. Trött och glada och frusna gick vi därifrån. Den långa semestern inleds.

I Leksand på midsommarafton.

Juli - Robert arbetar på SM-veckan och jag och Saga tar hand om oss själva. Byggarbetare bygger tak på altanen som blir såååå fin. Det är vackert väder härhemma och vi gör flera mindre utflykter.

Mums med blåbär.

I mitten av månaden far vi till Luleå med husvagnen. Jag, Robert och Saga bodde hos Linda, Micke och Pelle. Alice och Ida bodde hos farmor och farfar inne i stan. Det blev strålande väder även där. Även en del cykling, en tur till Haparanda, Western farm och annan social samvaro. Därefter bar det iväg mot Pite havsbad som var ett helt underbart sommarställe. Det var som att komma till utlandet. Värmen var påtaglig och Robert åkte iväg och köpte en AC, som hittat, 4000 kronor. Det blev mycket god mat, bad och tid i solskenet. Vi fick även besök av farmor och farfar, Linda, Pelle och "turfarna "Marita och Göran.

Augusti - Jag blir ett år äldre, wohoo! Jobbet drar igång igen och månaden blir TUFF utan att jag orkar gå in på några detaljer. Oro, stress och sjukhusbesök blir allt vanligare.
Robert drar iväg en helg till Dalarna för att cykla "Cykelvasan". Över nio mil trampar han tillsammans med många andra. Det trodde jag inte han skulle fixa då han inte direkt legat i hårdträning.

Jag får ett ganska tufft schema och ett nytt ansvarsområde på jobbet, biblioteket!

September - Robert drar själv iväg till Cypern på en sista-minuten-resa. Pappa åker in på sjukhuset. Det är allvarligt och jag vet inte om han kommer överleva.

Saga börjar sin första aktivitet, Knatteskutt. Spännande att se henne in action i olika sporter. Hon har inte riktigt fyllt tre och det märks att hon har svårt att koncentrera sig fullt ut. Hon är iallafall glad och deltar ibland. Det är roligt att leka och att titta på andra barn och vuxna. Vi ser det som en övning i att ta instruktioner i grupp. Hon tycker att det är roligt så vi kämpar på.

Det är val i Sverige, Robert jobbar extra där. Kan inte säga att jag blev klok på valresultatet, kaoset inom politiken börjar och jag känner mig djupt besviken på hur vi kan vara så "kalla" "främlingsfientliga" och "osolidariska" i Sverige. Jag funderar fortfarande på vilka jag känner som har den synen på livet...Tragiskt är ordet!

Skytteltrafik till sjukhuset blir det. Det är välkomstkväll på förskolan. Jag, mamma och Saga går dit och leker, fikar och har det mysigt. Biotime med kära mor en vardagskväll, vi kikar på filmen "Medicinen" och skrattar så vi kiknar.

Vi har en spontan turfträff hemma hos oss. Cirka 20 trevliga turfare tittar förbi. Tyvärr blir det sista gången jag träffar min mamma vid sina sinnens fulla bruk. Mamma och Torgny åker iväg på sin resa till Mallorca.

Turfträff hos oss.

Oktober - Mamma ramlar ihop den 2 oktober hemma hos sig, ambulans, panik, gråtandes springer jag från jobbet. Snälla Nicole skjutsar. Det är allvarligt, hjärtat har stannat. På kort tid tar sig hela familjen upp på sjukhuset. Ganska snabbt därefter förstår vi att det här kommer gå riktigt ILLA, läkarna talar inte riktigt i klarspråk men mellan raderna förstår vi en del, men inte allt. Efter ett dygn dödförklaras mamma, hon har avlidit av en STOR hjärnblödning.

Älskade vackra mamma. Som vi saknar dig!

Resten av månaden är som ett stor svart hål. Jag försöker arbeta, men får vara hemma efter ett par dagar. Pappa mår inte heller bra och flyttas runt på sjukhuset. Jag vill inte upp till något  mer sjukhus,men måste dit titt som tätt och jag ser STORA brister i pappas vård, men hur ska jag orka?

Begravning 24 oktober för mamma. Vackert och många som kom, men så overkligt. Min sprudlande glada, mamma kan inte vara personen som ligger i kistan. Hon kommer snart komma tillbaka ju.

November - Hon kommer inte tillbaka och jag kämpar på. Robert jobbar massor i huvudstaden. Känslolivet är som en berg-och-dalbana. Karusellen med pappa fortsätter. Hur jag har en styrka att fortsätta kämpa förstår jag inte. Kan inte direkt påstå att jag mår bra, men jag försöker börja träffa vänner igen.

Och nu ska det göras bouppteckning också. BLÄ! En massa papper som strömmar in. Jag börjar förstå att det här med döden är något man bör prata om. Jag börjar själv fundera över vad som skulle hända om jag dör. Försäkringar och andra tidigare papper som jag inte reflekterat över får större betydelse. Jag måste få koll...jag inser att ingen är odödlig, allra minst jag. En vacker dag kanske jag inte heller finns och vad har då mina barn för skydd?

Lite andra bakslag också. Mobilen går sönder och jag stressar runt för att lösa det. Saga petar in ett presentkort i TVn, bilen börjar krångla smått. Vi börjar fundera på en ny bil. Fyra barn och vår lilla bil är en ekvation som inte går ihop.

Min mage växter snabbt, men jag hinner inte tänka på den. Pappa mår riktigt dåligt och läkarna informerar oss inte om något alls egentligen. Han får en plats på kortidsboende, men åker snabbt upp på sjukhuset igen för operation.

Slutspurt på jobbet, men jag älskar denna plats så den ger mig energi. Alla härliga kollegor och elever. Jag får göra något som jag ÄLSKAR.


December - Nu är det julmånad med betygsstress (känns dock som en världslig sak om jag jämför med allt hemskt som hänt). Vi försöker hålla på traditionerna i familjen. Vi åker till Torgny för adventsfika och har julpyssel precis som vanligt, men mamma saknas så klart.

Pappa mår bättre, PUST! Lättnadens suck! Jag slipper tänka på döden för en stund och ser äntligen hopp. Jag slipper en till begravning detta år. En stor sten faller från mitt bröst.

Lusseturfen går av stapeln och Saga har sitt första Luciatåg. Hon bjöd på stor underhållning när hon petade i näsan, sög på ljuset och viskade en massa i örat på sin kompis. Hela familjen var med och tittade på iallafall. Jag blev sjukskriven sista arbetsveckan. Både kropp och själ var trött, tröttare, tröttast.  Äntligen lite vila för mig även utan barn. Det blev en del turer till sjukhus även här och nu får jag springa OFTA till barnmorskan.

Dagis pajas nummer ett.

Vi firar jul hemma hos oss. Det blev jag, Robert, Saga, John, Sanna, Simon, mormor och Torgny. Alice och Ida hälsade på under dagen och vi var också upp till pappa en stund på dagen på kortidsboendet. Det blev en intensiv men trevlig dag. Jag trodde jag inte hade köpt några julklappar, men av någon konstig anledning blev det en hel hög under granen och barnen verkade mycket nöjda.

Nyår är i skrivandets stund inte riktigt planerat än, men det lutar mot att vi är hemma och äter något extra gott. Kanske blir det trerätters. Vi får se om vi detta år orkar vara uppe till tolvslaget Så var inte fallet förra året.

Jag vill tacka alla underbara människor i min närhet för allt stöd de senaste månaderna. Personalen på intensiven, min familj, släkt, kollegor, mammas kollegor, "turfare", elever, elevers föräldrar,  förskolepersonal, lagkamrater och alla kära vänner som hört av sig med vänliga ord och omtanke. Jag har inte känt mig ensam och jag känner att ni alla funnit som en stöttande hand på vägen (genom SMS, samtal, mail, möten och inlägg på fejjan). Tyvärr har jag inte orkat vara så social, men snart kommer ett nytt år med nya möjligheter.

Jag blickar fram mot ett nytt år! Att ta till vara på varje dag och att inte ta något för givet! Några små fjantiga, ytliga nyårslöften blir det inte (det känns som barnsligheter i sammanhanget). Jag vill leva, jag vill träffa dem jag älskar och jag ser fram emot soliga varma vårdagar med många varma möten....

Vi ses väl 2015?

Lugnet efter stormen

Då var julafton färdig för detta år. Jag ligger här i soffan på morgonkvisten och pustar ut här på juldagen. Det blev en hektiskt dag igår, men trevlig på alla sätt och vis. Jag var orolig för ett mentalt psykbryt och en rädsla för att bli så väldigt sorgsen och fylld av saknad. Visst finns saknad...Tokstollen med alla nya planer för aktiviteter saknades, men det fanns andra som fanns här. Människor som är oerhört viktiga och betydelsefulla personer i mitt liv och som ger energi. Kärlek, julmat, julklappar, lek, fika/sötsaker och frågesport bidrog till att det blev en riktigt fin dag som gav energi till  själen även om kroppen vid 23-snåret gav upp och föll i sömn.

Jag ligger här och funderar över livet. Hur saker och ting kan förändras så snabbt. Att jag inte igen får ta saker för givet. Denna dag idag är viktig för i morgon kanske jag inte finns Livet är kort och jag väljer vilket innehåll jag vill ha. Det låter kanske knäppt men jag har börjat fundera på försäkringar, på min egen begravning med mera. Nu tror jag inte att jag kommer försvinna inom kort, men det kan bara säga poff en vacker dag och INGEN vet när var och hur.

Idag får det bli en dag då vi tar saker som det kommer. Lite småplock efter julens festligheter, frisk luft ute lekande i snön med Saga och ätandes av rester hela dagen. Halleluja för att slippa laga mat. Det finns också mängder med fika kvar. Om någon som läser bloggen är sugen på en kopp kaffe så är ni hjärtligt välkomna!

En ny fin dag väntar och den ska jag ta tillvara på. Puss på er alla underbara människor därute.

Några bilder från senaste tiden...

Den där fotograferande inspirationen har varit som bortblåst. Jag satsar på att komma igång igen här nu kommande år så att bloggen får lite mer liv och inte bara fylls med deppig text.

Vi laddade upp med böcker och film sådär dagen innan julafton. Det roligaste var att komma ut på promenad för en stund.

En av julklapparna till mig själv - ögonbryns och ögonfransfix. Bara hårfärgning kvar, sen känner jag mig lite bättre till mods.

Traditionell uppesittarkväll dagen innan julafton. Vi vann en ny lott, tjoho!

Alice och Ida kom en stund på julafton. Tre glada systrar som verkade mer än nöjda med sina julklappar.

Vår fina gran som förgyllt vårt hem i en vecka. Underbart varmt sken och varierande pynt.

Systermys

Julledigheten är nu här, HURRA!

18 lediga dagar på rad väntar nu i detta hus. Ingen stress och press med jobb, en massa turer till sjukhus, vårdplaneringar, rättning och andra måsten. Att kunna sova någon/några extratimmar på morgonen, att kunna lägga sig och läsa en bok, att hinna träffa nära och kära för en fika, att ta en promenad ute i solen, spela ett spel med tjejerna, ta en tur på bio, pyssla med mera.

Så underbart skönt att hela huset är rengjort från en massa smuts också. Det var mycket bra val att anlita en firma för att göra detta. Jag kan helt klart överväga att göra det även nästa år =).

Tomtar och julprydnader smyckar vårt hem och det känns lite mer juligt nu. Samtidigt känns det så konstigt när man bockat av de flesta måsten som fanns på göralistan. Det blir ett tomrum och det blir mer tid för sådant som jag aldrig annars har tid med. På något vis har jag vant mig att leva med stress så nu när den är borta blir det konstigt. Jag låg till exempel och sov flera timmar på eftermiddagen. Märkligt värre, men oerhört välbehövligt.

Nej nu blir det att lägga ifrån sig datorn här och försöka vara lite social. Dags att njuta av mörk choklad och coca cola.

Ett nytt liv börjar formas

Andra saker känns helt plötsligt viktigt i livet. Vissa saker känns helt bortkastade. Att vakna och må bra, vilken välsignelse. Att kunna gå upp tillsammans och mysa en stund på morgonen
innan alla drar iväg till diverse skolor, förskolor och jobb. Barnen som glädjs åt julens varma lampor och tomtarna. Allas positiva förväntningar på julen då vi kan umgås mer.

Det jag tycker är bortkastat är all den press vi har på oss att allt ska vara så perfekt. Att vi ska jobba ihjäl oss och stressa till den grad att vår glädje försvinner. Att tålamodet försvinner och att livet blir en tävling om vem som gör/reser mest eller har mest prylar.

När kriser sker så är det människorna som är nära som är det viktigaste. Det finns inga prylar i världen som kan uppväga vad de människor man älskar kan ge. De är det absolut viktigaste.just därför känns det skönt nu att vara hemma ett bra tag. Att ta dagen som den kommer utan stress. Att kunna träffa dem man gillar och saknar, att få mysa med familjen, att läsa en bok och även att få tid att sörja (även om jag inte kan släppa att mamma ändå är med mig varje steg jag tar).

Nu väntar en lugn torsdag. Saga sover ut ( blev hemskickad från dagis då humöret inte var på topp). Det tar på krafterna att hänga med i syrrornas tempo, tror även lilltjejen behöver jullov. Jag är hemma sjukskriven pga diverse gravidkrämpor...Cirka en månad kvar till BF och det känns skrämmande och spännande på samma gång. Förlossning och hur barnet kommer må är skrämmande, hur det nya livet kommer bli med deb lilla och familjen känns spännande och roligt. Att få vara hemma föräldraledig känns också bara positivt. Visst blir det mycket att göra hemma men jag njöt av föräldraledigheten förra gången och ser inga hinder för varför jag skulle ogilla det denna gången.

Ta tillvara på denna fina torsdag. Det ska jag😀

Vår lilla pepparkaka goes wild

Energi kom till mig….

Jag kämpar på…
Tänker positivt…
Dagarna springer förbi…
Energin börjar ta slut…
Inte många dagar kvar nu…
Snart nerdraget tempo..
Jag längtar...

Känner mig arg….

Jag är arg för att du inte finns här mamma.
Du var fasiken den person som glädjes överlägset mest åt beskedet om den lille som
just nu sparkar som en tok i min mage.
Jag är arg för att du inte kommer kunna lära känna denna individ.
Jag är arg för att det vi hade planer för aldrig någonsin blir verklighet.
Ilsketårar rinner nerför mina kinder.
Vem är den dumma "djävul" som tagit dig från mig och resten av familjen?
Vem ska jag vimsa runt med nu?
Vem ska jag ringa när det är panik?
Jag försöker slå bort sorgsna tankar och göra mitt allra bästa i allt.
Det röda arga och ledsna ligger kvar som en inre demon och klump i magen
 och smyger sig fram då och då.
Ibland när jag minst anar det bryter det fram.
Förargad över att kontroll av känslolivet tydligen inte fungerar.
Det finns INGEN som någonsin kan ersätta dig då du var bäst.
Jag är arg även på mig själv som är arg eftersom det inte leder till något konstruktivt.
Jag är också så jäkla arg på all sjukdom som fortfarande existerar inom familjen
och bara stannar kvar så att jag måste åka upp till den plats jag avskyr mest, sjukhuset.
Trots att jag försökt skapa mysig julstämning hemma känner jag att den där genuina glädjen och
värmen inte kan infinna sig.

Tack gode Gud för att det är en ny dag i morgon och att känsloläget då förhoppningsvis är bättre...

Med små steg går jag framåt

Två steg framåt kämpar jag med.
Jag halkar och fumlar i mörkret och faller ett steg tillbaka.
Då min vilja är stark stapplar jag fram ytterligare steg.
Men på grund av någon oförklarlig anledning backar jag ett steg igen.
Jag tar sats, peppar mig själv, slår mig på kinderna och lyckas återigen ta mig framåt.
Jag frågar mig själv:
Vem prövar mig?
Finns det något syfte med alla dessa bakslag?
Kommer jag bli en bättre människa av detta?
Varför ska vi ens födas om vi ändå bara kommer försvinna?
Jag finner inga svar utan andas, söker energikällor och vägrar ge upp.
Envisheten och drömmar om en bättre tid ger mig hopp om ett ljusare 2015.

Stressa ner...hur då?

Jag ligger här i soffan  för mig själv i några minuter. Känner mig stor som ett hus, otymplig, illamående och som vanligt otillräcklig. Det verkar inte riktigt som något flyter på som det ska. Mobilen är trasig och tonvis med krångel kring det, jobbigt att ta sig någonstans oavsett färdsätt, flåset är kasst, pappa ligger på nytt ställe och jag vill dit samtidigt som jag måste stressa dit någon dag för att hinna träffa honom (hittar inte ens dit). Givetvis är det stressande i sig att jag vet att han mår riktigt dåligt och att jag är maktlös i situationen. Jag vill få ordning och reda typ överallt, men det blir bara lite polerande på ytan hela tiden. Tröttheten har varit påtaglig , men jag försöker just nu göra något åt det genom järntabletter. Något har dock fått mig att må mer illa än vanligt, skulle inte förvåna mig om det är de där tabletterna. Pest eller kolera alltså, antingen får jag vara trött eller illamående. Det är väl bara att gilla läget och kämpa på. Den lille i magen verkar iallafall vara väldigt pigg och allert. Hen härjar fritt därinne i magen och ser till att de flesta positioner är obekväma. 12 kg plus ligger vågen på och det känns. Jag kämpar på trampandes på min cykel och jag är nu inne på 17:e dagen plustid kring cyklandet. Som tur är har jag haft turen att slippa halt underlag.

Visst finns det glädjekällor så klart. Det är fortfarande kul att arbeta, men jag börjar känna att det ska bli skönt att vara hemma. Att dra ner på måsten och kanske, kanske, kanske få tillbaka någon form av socialt liv som tyvärr fått stryka på foten då alla hemskheter inträffat i mitt liv. Längtar efter att få fylla livet med mer energi, jag vill se ljusa snövita dagar, jag vill skratta mer, jag vill ha mer flyt och jag hoppas verkligen att den lille i min magen kommer må bra så att jag kan få njuta av något levande och friskt. Behovet av just liv och levande är stort...Det finns så mycket oro, stress, gnäll, skitsnack bakom min rygg och sjukdomar. Bort, bort bort! In med liv, glädje, lojalitet och vänskap. Panik, sorg, besvikenhet och otillräcklighet är jag less på.

Nä nu ska jag kolla om potatisen är klar. In med laxen i ugnen.

På återseende....

Hoppas på en bättre dag...

Trodde i mitt naiva tillstånd att gårdagen skulle bli bra. Några timmars glädje blev bara skit senare tyvärr och det var med tårar jag la mig på kudden igår. Det var då och nu är nu...nya tag.

Anmäl er till Lusseturfen...

Knappt en månad kvar. Det ska bli skoj att träffa alla levnadsglada och hurtiga "turfare" igen. Många zoner ska intas och jag ser fram emot gott fika =).

Lördag in da house....

Jag som hoppats på sovmorgon fick bli besviken. Återigen diverse oljud avbröt skönhetssömnen och likväl magont och illamående. Bara att gå upp och äta mat så att kroppen kom i balans. Nu sitter jag och Saga och degar framför varsin dumburk. Saga tittar på Netflix och äter macka och jag kikar på inspelade idol och bara slöar, Robert sover sött som en Törnrosa. Det är väl i och för sig avkopplande i sig, men jag hade önskat minst en timme till sömn idag.

Idag åker vi en sväng till Sara för att shoppa lite barnkläder...därefter blir det dags för en bandystund som får följas av röj i garaget. Fullt upp med andra ord, men skönt att göra både sociala saker och lite praktiskt. Det ska bli skönt att försöka fly bort från sorgetankar. Det börjar bli dags att fylla på kroppen med saker som ger mer energi. Igår var jag och Robert på bio och det var riktigt trevligt att få göra något själva några timmar. Det har inte hänt på mycket länge...och uppskattades. Tack John som var barnvakt!

Nu dags för att väcka Törnrosa däruppe....

Ta vara på dagen där ute...

Sköna söndag...

Av den långa "göralistan" jag skrev i förra inlägget hanns en sak med i helgen. Jag hade inte räknat med att Saga skulle bli sjuk så hela lördagen blev jag och Robert sjuksystrar...Alltså inte många vettiga praktiska saker gjorda. Idag blev det visserligen lite plock, MASSOR med TVÄTT och faktiskt en del motionerande.  Skönt att få röra på sig lite och samla energi på det viset. Tyvärr blev det ingen tur upp till pappa på fars dag då jag inte vill sprida mer sjukdom än vad han redan har....Jag får satsa på att ta mig upp dit i veckan istället.

Nu njuta av de sista timmarna denna helg.

Kramis

Tick tack tick tack klockan slår....

Då var det fredagsmys då.... I soffan denna fredagsmorgon. Jag har vaknat på grund av diverse ljud i sovrummet och som vanligt den sedvanliga gå på toaletten-rutinen som infinner sig varje morgon och stör min sömn. Äntligen fredag då...eller? Jag vet inte riktigt... eller jo det ska väl bli skönt att vara hemma några dagar innan en ny vecka med nya utmaningar väntar.

Det vore roligt om jag kunde planera något att se fram emot. Nu rullar allt bara på och det är mest en massa måsten och saker vi måste hinna med. Jag har inte varit upp till pappa på över en vecka på sjukhuset och det rullar in kallelser till barnmorska både för egen och Sagas del. Tandläkarbesök, sjukhusvistelese igen för att prata med läkare och sådant. Som jag tidigare nämnt, verkligen sådant som är "jättekul" på sin lediga tid. Telefonen gick dessutom sönder här igår, den har sakta men säkert fallit samman och  det känns ju "jättekul" att även ta tag i det.

Andra saker som måste tas tag i:

*En till bilbarnstol
*Köpa lite barnprylar från Maria Lööf
*Köpa spjälsäng och tillbehör
*Städa garaget
* Få iväg alla böcker vi ska skänka till mitt jobb
*Leta delar till och sätta ihop vagnen
*Sätta upp belysning i träden utanför
*Upp till familjerätten och fylla i papper
*Frigöra yta i sovrummet så en säng får plats

Det var det jag kom på i skrivandets stund. Det finns nog en hel del fler saker att åtgärda också....

Carpe Diem....Idag kämpa på med utvecklingssamtal, några inspirerande lektioner och en liten tur till barnmorskan för att kolla om Saga har koll på det här med språket.

Ses!

Bara att acceptera och gå vidare...

Jaha, gilla läget, acceptera, förstå, ta klivet ut i verkligheten igen och försöka att öppna ögonen ordentligt. Där ute finns det ljus, glädje, kärlek, folk som behöver mig och jag har mycket att ge. Jaget är lite lätt nertrampat, har fått dåligt med luft, har varit som i ett tomt svart hål, vet knappt vart denna månad tagit vägen. Det är dags att försöka fylla hålet med möten, upplevelser och kärlek igen...Jag står med båda fötterna i marken och det kommer jag göra även om tårar tidvis kommer uppenbara sig på mina kinder. Orken är inte på topp så nu kommer jag till en punkt i livet då jag faktiskt måste prioritera vad som är viktigt och be om hjälp. Jag klarar inte detta helt själv och jag kan inte köra på i den takt jag brukar. Den lille jag har i min mage ska få bästa tänkbara start i livet och jag ska göra mitt bästa att hålla mig i så god form jag bara kan. Denne lille människa är en av de saker som gör att jag håller ihop....Men det är samtidigt en stor rädsla inom mig att allt inte kommer gå bra.

En tisdag på jobbet väntar för mig. Robert jobbar i Stockholm i vanlig ordning, men kommer hem hyfsat tidigt. Det blir en tur upp till sjukhuset idag för att få någon klarhet i hur det är med pappa. Det kanske inte har framgått här, men pappa ligger sen över en månad tillbaka på sjukhuset...Det har blivit framsteg, men personalen på sjukhuset har väldigt svårt för att ge oss den information vi vill ha.

En ny dag och nya möjligheter...

Ljus i mörkret

Regnet må falla
med hårda stänk
på papptaket.
Mörkret må färga himmelen
alldeles svart.
Vindarna må
skrika och vina.
Men ljuset kommer
aldrig slockna
hos mig.
Ett porlande skratt från
min älskade Saga.
Något värmande ord
från en vän.
En elev som visar
sin omtanke.
Familjen som
kramar och bara är.
Minnen av dig
kära mor som
dagligen uppenbarar
sig inom mig.
Hur svart livet än
må vara ibland
 så kommer
ljuset alltid bestå
i mitt liv.

Måndag....

Gråter inte just nu i skrivandets stund...
Ätit två goda rostade ostmackor och oboy...
Trött...
Arg på att VLT inte kan stava till Kanada...
Eleverna har bara fem dagar skola, sen lov...
Hemsk (men säkert vacker) begravning på fredag...
8 arbetsveckor till jullovet..
Saga sover fortfarande...
Ont  ryggen...
Tjock...
Stel..
Grattar Maria Larsson på hennes födelsedag...
Godmorgon-TV...
Ser fram emot att gå till jobbet...
Saga och jag ska på Knatteskutt och köra handboll ikväll...
Nu ska hjärtat väckas...
Härliga måndag..

Hur jag mår?

Det beror på när någon frågar. Efter att ha suttit och ordnat med bilder här på morgonen på mamma inför begravningen känner jag mig fortfarande bara ledsen, förtvivlad, saknande och jävlig ARG. Jag försöker se saker positivt, men ska jag vara ärlig är jag oftast bara trött, irriterad, skör och med ett stort tomrum inom mig. Jag försöker hålla fasaden, men det brister dagligen och ibland flera gånger. Jag vill försöka fylla  på med positiv energi, men just nu känner jag att högre makter makter vill mig illa på många plan.  Något vill att jag ska gå runt i något förtvivlat, knappt överlevande tillstånd...Visst är det kul med ett till barn, men med min framgång i livet just nu så kommer säkert det skita sig också. Känner inte att allt kommer gå bra, känner inte att det finns någon rättvisa och just i skrivandets stund så känns allt helt tomt.  Jag vet att jag har fler familjemedlemmar som är underbara, jag har vänner, kollegor och lagkamrater som är fantastiska och elever jag älskar att jobba med. Dessa personer ger energi, men när tankar och minnen väller över mig blir det platt fall och jag vill bara gråta, gråta och gråta.

Ska försöka rycka upp mig och ta tillvara på denna underbara söndag...tyvärr är det regnväder som inväntas...

Älskar dig för evigt....

Sista vilodagen...

Hejsan svejsan...

Då var det sista vilodagen för mig här idag. Jag har sovit hela natten, men blev väckt av Saga som vrålade om att få täcke och gosdjuret från Leos lekland vid halv sex. Nu är jag vaken och ganska utvilad iallafall. Målet idag är att samla kraft och energi så att jag har så mycket ork jag bara kan i morgon torsdag och resten av veckan. Jag längtar tillbaka till jobbet och alla elever samt kollegor.

Jag tog en sväng till frisören här på Gryta igår och hon sa att typ hela mitt hår var torrt och topparna kluvna så nu har jag inge hår kvar. Ska se till att färga det hemma idag också så att de gråa håren kommer lysa med sin frånvaro. Jag kanske inte känner mig lika gammal då.

Höres...nu har prinsessan vaknat däruppe....

Jaha det är tisdag....

Sekunderna flyr förbi snabbt som sjutton. Livet är kort och vi måste njuta av det så länge det varar. Jag ligger här nere i soffan och har haft en minnesstund av mamma för mig själv. Jag har letat bilder och har gjort ett bildspel som jag tror att jag vill visa på minnesstunden efter begravningen. Det låter kanske dumt att jag sitter tidigt i ottan och gör detta , men det är skönt att vara uppe på natten några timmar för sig själv. Jag vaknade strax efter fyra och hade sendrag (säkert på grund av allt cyklande igår). Jag har sovit sju timmar redan i natt så på den fronten är det ingen fara. Redan vid åtta igår var jag så slut att jag knappt kunde spela wordfeud på mobilen, då är jag tröttare än tröttast. Det är sjukt vad jag känt mig utmattad de senaste dagarna. Jag börjar tro att jag gick runt som i ett chockat, virrigt vakum förra veckan...jag var hyper och nu är jag mest bara trött, trött, trött! Jag vet iallafall att jag mår bra av att röra på mig och inte sitta still allt för länge så jag siktar in mig på att min tisdag får bestå av både vilopauser och en och en annan rörelseinsats. Det börjar sakta men säkert gå in i skallen vad som hänt. Det planeras begravning om en och en halv vecka och det känns vemodigt. Kanske är det ytterligare ett steg i att gå vidare i livet samtidigt som min kropp fortfarande skriker stor saknad, orättvisekänslor, ilska och en stor frustration över vad som aldrig mer kommer bli....att jag ibland tar saker för givet. Blir arg på mig själv....jag har mycket att glädjas över även om jag fått en hel del hårda smällar sista åren i mitt liv. Jag vill inte gå in på detaljer här. Men jag ska nog vara jävligt tacksam över att jag har en inneboende styrka och vilja som ändå håller båda mina fötter i backen. Tårar får falla, jag får få panikångest och bli arg. Det kommer ge sig, jag ska fan ta vara på det här livet....

En ny vecka och nya tag....

Sovandet är mitt nya intresse. Jag har varit helt slut i stort sett hela helgen och jag har somnat tidigt på kvällarna, känts som jag sprungit ett maraton. Nu väntar tre dagar hemma för återhämtning och jag hoppas verkligen att jag kan komma i någorlunda god form till i slutet av veckan. De sorgsna tankarna och saknaden kommer finnas med mig, men jag hoppas att jag kommer bli så pass utvilad att jag orkar med vardagen igen utan att vimsa bort alla saker och gå runt med en massa sammandragningar. Helgen har präglats av familjemys...besökte pappa på sjukhuset i fredags, tjejerna har varit hemma allihopa, John har varit på besök hela lördagen, det har varit ett besök till Ugglebo på söndagen och vi blev bjudna på mat hos mormor igår. Jag var hemma i fredags och försökte hålla mig så lugn det bara gick.

Ses!

Jag vaknar inte ur mardrömmen....

Att leva som vanligt är något jag vill. Jag vill kunna vakna pigg och förväntansfull hur dagen ska bli och med glada, energiska tramp ta mig till jobbet. Nu är det dessvärre med klumpar i magen som jag går upp i de mörka höstmornarna. Positivt är att jag fått sova nattetid så jag är inte lika kraschad som i helgen. Jag försöker köra på som vanligt, jag försöker gå in i rollen som den ambitiöse, peppande och glada som vill och försöker hjälpa andra. Jag har inte hunnit med mig själv riktigt, jag bara öser på, men det håller inte. Jag måste stanna upp och hinna vara ledsen, kroppen är slut och hjärnan fungerar inte som den ska då jag bara glömmer saker, är tankspridd och känner frustration över att jag inte räcker till. Jag kämpar, jag vill vara en bra mamma, flickvän, medmänniska och kollega. Tyvärr räcker jag inte till...det blir kaos i hemmet, det blir kaos i huvudet och det blir kaos på jobbet (även om folk nog inte ser det). Jag får ta paus från alla måsten ett par dagar och bara vara.

Kram

Tack för att du funnits i mitt liv i 35 år....

Mina tårar rinner i denna stund då min älskade mor sedan 35 år tillbaka igår tog farväl från mig och resten av familjen. Jag känner att denna saknad kommer vara enorm för alltid. Det finns ingen som någonsin kan ersätta mamma Lena. Tyvärr var jag alltid dålig på att uttrycka i ord hur mycket hon faktiskt betyder för mig och hur mycket jag älskat och alltid kommer att älska henne.

Hon har påverkat mig oerhört under min uppväxt. Även om jag inte insett det tidigare så har hon varit en stor förebild. Mamma har varit en kreativ, skapande person med en fantasi utöver det vanliga. Hon drog med mig till sitt jobb där jag fått pyssla, träffa andra barn/ungdomar i alla åldrar, åka på läger och mycket annat kul. Redan där fick jag en inblick i hur man kan jobba med människor.

Engagemang, omtänksamhet, kreativitet och arbetsglädje är några ord som beskriver min mor i sin yrkesroll. Ni ska bara veta hur många timmar hon pratat med mig om nya pedagogiska idéer och annat som rör det pedagogiska arbete som vi haft gemensamt. Hon varnade mig för lärarjobbets tyngd, men jag lyssnade inte och blev lärare ändå. Tyvärr mamma, du hade redan visat mig att det var intressant att vara ledare för andra människor, du var min idol.

Vi har haft en ganska tuff uppväxt på olika fronter i denna familj, men mamma har alltid funnits där som en stöttande hand. Även om hon haft fullt upp med bestyren hemma så har hon ändå varit engagerad i vår utbildning. Jag tror hon var klassförälder i samtliga av våra klasser. Hon var med och planerade klassresor och tog sig tid att följa med som ledare. Många ungdomar tycker att det är jobbigt att ha sin förälder med i skolan, men det har jag aldrig känt. Jag har varit stolt över henne, både som ledare, kreativ människa och hon ledde gärna allsången runt lägerelden när vi var på olika läger. Jag kommer aldrig glömma när hon följde med på kanothajk när jag gick i nian.

Ibland har jag tyckt att mamma varit hård och tuff, speciellt gällande att flytta hemifrån. Jag trivdes så bra med att vara i hennes närhet att jag gärna hade stannat kvar hemma. Idag vet jag att hon ville att jag skulle träna på att ta ansvar och bli vuxen. Det var nyttigt för mig att bo själv och att på ett helt nytt sätt ta ansvar för mig själv.

Mamma har alltid varit mån om familjen och idag skulle egentligen hela familjen åka till Liens Camping för att fiska och plocka svamp. Det är något som jag sett fram emot sen idéen ploppade upp, men det blir tyvärr inte av. Naturen och friluftslivet har varit en viktig del av mammas liv och det har hon spridit till mig. Vi har ägnat åtskilliga timmar ute plockandes svamp, promenerande med hund, badande i olika sjöar med mera. Även många tillfällen har tillbringats i Lunn i stugan som ligger i Medelpad där promenader i vacker miljö varit ett dagligt inslag.

Som mormor har mamma varit fantastisk. Hon trodde inte sina öron när jag sa att jag väntade Saga. Hon hade nästan gett upp tanken på att bli mormor och den glädje jag såg när hon fick veta att hon äntligen skulle bli mormor är obeskrivlig. Hon har avgudat Saga sen hon kom och det är svårt att missa de likheter som detta barnbarn har med sin mormor. Den glada, kreativa, sociala personligheten har de gemensamt och även i stora drag även utseendet. Mamma kommer leva vidare genom Saga och Saga har avgudat mormor lika mycket som mormor avgudat Saga. Det var en utmaning att igår försöka förklara att mormor nu är i himlen, men att vi ändå kan prata med henne och att hon hör oss. Saga gick igår och vinkade åt himlen flera gånger. Även glädjen att få ett till barnbarn här inom kort gjorde mamma så lycklig. Även om mamma inte finns här den dagen barnet föds så vet jag att hon är med oss iallafall...

Det är svårt att förstå att familjens kärna, fasta punkt, trygghet nu inte finns här med oss längre. Att inte kunna ringa och babbla strunt, att inte kunna reflektera kring mammarollen och Sagas framsteg, att inte den där glada kvinnan med cykelhjälm med andan i halsen smiter in på en kaffe innan hon ska hem från jobbet, att inte kunna gå på de där "svenska" filmerna på bio som våra gubbar hatar....

Jag vill avsluta denna text med att tacka dig mamma. 

Tack för de 35 år vi fått tillsammans.

Tack för att du hjälpt mig i mitt yrkesval och varit en inspiration.

Tack för att du alltid hjälpt mig när jag haft svåra stunder.

Tack för att du var och kommer alltid vara en underbar mormor.

Tack för att du alltid samlat familjen för trevliga stunder tillsammans.

Tack för att du format mig till den jag är idag.

Jag kommer alltid älska dig mamma och du kommer alltid fattas mig. Men de minnen jag har av den tid vi haft tillsammans kommer att ge mig styrka att gå vidare då jag vet att du vill att jag ska leva, du vill att jag ska vara med familjen och du vill att jag ska vara glad. Jag ska göra mitt bästa för att uppnå detta, måste jag bara låta tårarna rinna klart först. Jag försöker få fram de sista bilderna av dig då du var så lycklig på jobbet, din glädje då du klappat på min gravida mage, din lycka av att ha haft en fin semester på Mallorca och din glädje i att vi i helgen skulle umgås hela familjen.

Vila i frid mamma, vi ses!

Så blir det onsdagsmys....

Efter en tuff tisdag ser jag fram emot en lite bättre onsdag. Det kan liksom inte bli mer kaos än vad det var på jobbet igår. Även när jag kom hem var kaoskänslan i kroppen påtaglig. Det blev i allafall goda pannkakor och jag hann med det jag hade tänkt igår kväll. Det ser ut att bli en fin höstdag och jag känner mig laddad för att träffa på ett gäng härliga elever....Idag kommer de vara glada och intresserade av att lära sig nytt, så det så =).

Stress....

Det är något som jag bara spyr över. Stress på morgonen, stress på jobbet, stress efter jobbet. Att inte räcka till, att inte hinna se alla, att inte kunna ge den kärlek jag vill, att känna mig misslyckad, att inte orka, att tålamodet tryter och jag blir arg, att rösten är för klen (och hostan fortfarande dyker upp), att vara oplanerad, att tappa bort saker, att andra människor tror att jag inte bryr mig om dem för att jag inte hinner umgås eller för att jag nog verkar oengagerad för att jag inte orkar/kan engagera mig i andras problem hela tiden.

Jag vill vara här och nu. Jag vill känna att livet är det mest underbara som finns. Jag vill känna att jag gör ett bra jobb och att jag duger. Just nu känner jag mig bara trött, otillräcklig, ostrukturerad och vimsig. Hur mycket jag än försöker så räcker det inte....Jag peppar mig själv dagligen med alla positiva saker jag kan. Ibland hjälper det, men just idag känns saker bara blä. Som tur är det en ny dag i morgon och jag hoppas verkligen att den dagen ger mer energi..

Att bry sig eller inte?

Det är jobbigt att vara en person som bryr sig...En så kallad känslomänniska. Det ibland svårt att bara stänga av de där känslorna som florerar där uppe i bollen. Fördelar finns med att ha denna personlighet, men även stora nackdelar som innebär att jag tror jag kan rädda världen ibland. Det är svårt att stänga av och tänka att jag bara ska göra minsta möjliga när hela jag vill göra mitt allra bästa hela tiden. Jag har ju till exempel valt mitt yrke för att jag vill hjälpa ungdomar att få en så bra framtid som möjligt...jag ger järnet när jag är på jobbet och jag försöker göra det hemma också.

Just idag ligger jag hemma och vilar rösten min som krånglat ett tag nu. Tankarna virvlar runt i min skalle eftersom kroppen nu är i viloläge. Vad jag vill och känner för med hjärtat är två olika saker. Det går inte heller att vara alla till lags. Ibland måste jag ryta ifrån, ibland måste jag säga nej, jag måste få känna mig besviken och jag har en rätt att ibland faktiskt tänka på mig själv. Nu kommer det snart finnas fyra barn i min närhet och att ens tänka att jag själv har vissa rättigheter och behov kommer vara omöjligt. Jag känner mig glad åt den lilla i magen och jag känner att det ska bli skönt att vara föräldraledig, men jag oroar mig lite över ekonomin. Det löser sig nog. Det viktigaste är att vi alla mår bra, har tak över huvudet och kan äta oss mätta.

Jag måste säga att jag kommer fortsätta att bry mig. Däremot måste jag i större grad slå bort energitjuvar....Jag kämpar på och jag kan inte göra mer än mitt bästa...

Jag ser bara smuts överallt...

Jag och dammsugaren är bästisar. Hela tiden tänker jag också, sen ska jag svabba men med den varan blir det inte mycket. Dagligen springer jag runt med "snabeldraken". Jag tycker se mig en massa damm, löv och grus precis överallt och hela tiden. Jag får inte ro i kroppen förrän det är borta. Nu såg jag att även övervåningen behöver fixas till i större grad. Får ta tag i det i veckan för just nu i denna sekund ligger jag mest och flämtar. Jag har inte sagt det rätt ut här på bloggen tidigare, men jag väntar en till liten och det verkar som att min form är betydligt sämre än förra gången eftersom jag är rätt slut...

Det har varit en tuff tid på flera plan förutom graviditeten. För två veckor sen åkte pappa upp på lasarettet rätt akut...Förutom den oron har det även varit lite oro för bebisen, ostrukturerat på jobbet i vanlig ordning och Robert har fått nya arbetsuppgifter på jobbet som innebär pendling till Stockholm och mindre tid hemma (plus lite andra jobbigheter). Alltså blir det mer lämning, hämtning, handling, matlagning och nattning för mig. När allt hemmajobb är gjort är det vanligt jobb som gäller och eventuellt om jag inte slocknar på kvällen hinner jag kanske se en stund på TV. Det blir inte mycket träning eller socialt liv...På helgerna får jag klämma in det sociala...Får hoppas att vi håller oss friska här innan jul så att vi kan ta tillvara på helgerna. Det finns fortfarande en del frågetecken kring både det ena och det andra och det är inte en "ultimat" situation för mig som har behov av struktur och trygghet. Jag får försöka hålla lugnet och skapa så god ordning jag bara kan. Kanske tror jag att dammsugaren hjälper mig...Den är en av de få saker jag kan kontrollera.

Det finns mycket som måste komma i ordning. Jag vill som vanligt rensa bort ytterligare saker som finns här i överflöd. Det ramlar ut saker ur skåpen och det är fortfarande svårt att hitta vissa saker. Rom byggdes inte på en dag...det blir bättre och bättre. Det som ger styrka är en go dotter och en rar familj. Även arbetet med elever är roligt. Nu kommer dock en mer arbetsam period med föräldramöte och utvecklingssamtal...Möten med människor tar tid, men de ger oftast energi.

Nu kom min lilla godbit här. Hon vill att vi ska läsa bok och dricka välling och så får det bli. Ser fram emot en skön söndagkväll...

Skönt med helg....

Redan söndag och det har varit en bra helg. Solen som strålat, god mat som ätits, Alice som varit hos oss i helgen, glad Saga, Robert hemkommen från Cypern och mer avkoppling i större grad än tidigare, SKÖNT!

Idag är det en viktig dag för vårat land då det är val. Det är dags för alla som inte redan masat sig till vallokalerna att göra det. Detta år är det oerhört viktigt att göra sin röst hörd. Jag ska inte diskutera politik här, men jag hoppas de partier med mest hjärta för andra människor vinner....och jag hoppas att människorna i vårt land inte bara bryr sig om att SJÄLVA få några hundralappar mer i plånboken. Det var det...

Dagen idag erbjuder nog minigolf. Lunchätning ute och mest troligt ett besök till mormor. Hon ville gärna att vi skulle komma och hälsa på då hon är kattvakt. Ser fram emot en bra dag....

Arg dotter...

Idag blev det visst en tjurig morgon då en liten fröken var tokarg på mig för att jag var på toa när hon vaknade. Herre Gud, jag ska visst alltid vara tillgänglig. Men med lite mat i magen verkar hon bli gladare. Vi får se vad dagen erbjuder, men det blir en del tillfälliga saker på schemat som skolfoto och skolval. Risken finns att det blir rörigt...Bara att andas och ta det lugnt så går det nog bra. Arbetet är det minsta bekymret just nu.

Dags att köra morgonrutiner innan vi ska stressa till dagis. Ett, två, tre....på det fjärde ska det ske...

Babbel, babbel, babbel...

Och valsnacket bara fortsätter på TVn. Jag lyssnar med ett halvt öra, men har svårt att koncentrera mig på något alls. Det är för mycket saker som spinner runt i huvudet. Oroliga tankar som jag försöker krossa med positiva tankar kring det som är jobbigt. Tyvärr är det för mycket"skit" som stör den inre balansen.

Ska ta mig till sängen nu och se om lite sömn hjälper mot en hjärna som fladdrar iväg hela tiden. En onsdag med många lektioner och skolval väntar....

Sov sött!

Skönt att slippa stressa på måndagsmorgnar....

Har nu varit vaken i en timme och har i lugn och ro kunnat läsa tidningen och äta frukost. Saga sitter och äter frukost just nu. Hon sov i alla fall 30 minuter längre idag än vad hon brukar göra så jag hoppas att hon ikväll orkar med första gången på "Knatteskutt". Hon ska få testa tio olika sporter tio måndagar på raken. Vi har köpt ett par fina träningsbyxor och har beställt en "knatteskutt-Tshirt". Vi är laddade för lite motion. En förälder ska också vara med på aktiviteterna.

Maktlöskänsla infinner sig dock i min kropp och jag kan inte få stopp på sorgsna tankar tyvärr. Det blir bra att få åka till jobbet och träffa alla goa kollegor och elever. Problemen där ter sig väldigt små om jag relaterar till annat som kan hända här i livet. Jag har liksom hamnat i ett tillstånd där det känns som jag lever i en overklig bubbla. Vill givetvis känna glädje, men det är bara att glömma...

Hoppas på en fin måndag...

Känslomässiga stormar...

Jag känner hur det blåser omkring mig. Mina muskler i benen spänner jag så att jag kan stå så fast och stabilt som det bara går. Det finns ett arbete som jag älskar och det finns en familj som oftast mest ger energi. Åter igen måste jag slå mig själv på kinderna och säga skärp dig! Ta dig samman! Oroa dig inte! Gör ditt bästa (sen går det inte att göra mer). Orostormar, maktlöshet och kämpande...Inget som kommer gratis....Måste andas, fylla på med energi och fortsätta kämpa. Vindarna kommer mojna, frågan är bara när....Mina ben är starka än så länge så jag faller inte även om benen börjar känna sig rätt ansträngda...

Det var dagens reflektioner...

Njuter av den sköna höstluften...

Om jag gillar lördagar =). Höstluften är på intåg och efter en sån vacker juli-månad så känner jag mig mer än redo för hösten. Slippa svettas och in med frisk härlig luft i lungorna. Alla årstider har sin charm. Men när hösten kommer så blir jag extra glad...det är nog favoritårstiden.

Jobbet är igång och jag hoppas att jag har koll på det mesta, iallafall typ en vecka framåt. Som vanligt är det en del lärarfrånvaro och fortfarande oklarheter kring en rad saker. Kanske måste våra scheman skrivas om (nog bättre för mig som i år har fått ett riktigt skitschema). I livet i övrigt försöker jag tänka positivt och vara glad trots att jag haft en rad utmaningar på olika sätt sista tiden. Jag försöker andas, samla den energi som går (med saker jag tycker om) och blicka framåt. Att älta i det gamla funkar inte. Se möjligheter, inte hinner...en klyscha men det är så jag tänker även om jag vissa dagar tror att det är omöjligt.

Dagen idag erbjuder en vända till skogen sökande efter svamp och köttfärssbiff mot kvällskvisten. Innan dess ska jag nog försöka lura ut Saga på en liten turfrunda.

Ta hand om er därute...

Då är vi inne i rutinerna igen då....

En av de härliga saker med att jobba är att jag åter kan länga efter helgen. Två dagars bortkopplande av arbetet. Även denna termin tänker jag inte ägna helgerna åt jobb. Är det mycket får det bli mer jobb i veckorna istället och senare på kvällen.

Det gick ganska bra att börja jobba även om jag tycker det är rätt jobbigt att sitta på hårda stolar för länge ;). Skoj är det att träffa både nya och gamla kollegor. Däremot är det som vanligt en massa frågetecken och mycket att hinna med. Får satsa på en sak i taget...


Ser fram emot att eleverna kommer nästa vecka....

Hej hopp alla glada!

Solen strålar redan genom våra fönster. Sommarens väder har varit helt fantastiskt och tiden har gått väldigt fort. Jag har doc prioriterat bort att skriva här då tiden fyllts med andra saker som känts mer roliga och inspirerande för stunden. Det har byggts en altan, Robert och familj som god hjälp har byggt golvet och snickare färdigställde taket. Mycket bra resultat måste jag säga. Det finns mycket kvar att göra i trädgården. Plocka bort stenar och liknande, rensa ogräs och förflytta diverse växter. Då det varit vämebölja i flera veckor så har vi inte orkat med mer än bara vara. Dessutom blev det en tripp mot Norrland och Roberts familj. På hemvägen stannade vi också på Pite havsbad...Mycket trevlig resa...

Kort och gott! Sommaren har varit bra. Det finns även mycket annat som hänt men det kommer jag inte reflektera kring här och nu. Kanske senare.

Nu ska vi ta tag i denna torsdag. Hemmet ser som vanligt ut som en krigszon. Ska plocka bort ett ton leksaker , dammsuga lite och ta hand om disken så kanske tillvaron i detta hus blir lite bättre. Ser små dammråttor här och var också, kanske ska dammtrasan fram också. Jag tror nästan det.

Ha en fin sommardag Nu är det bara drygt en vecka kvar på semestern =).

Semestern är här...

Sen ungefär en vecka tillbaka...Jag sitter och degar framför dumburken medan Saga och Robert snarkar i kapp. Jag vet inte inte riktigt vad jag ska mig för, jag är sugen på att ta en liten cykeltur, men det går ju inte. Det lutar nog mot att jag sätter igång en film eller en serie.

Det verkar som helgen kommer bjuda på regn så det blir nog en del tid framför  TVn. Jag och Saga har varit ute på äventyr varje dag så hon har fått röra på sig och ha roligt. Idag åkte vi ner till Cityfestivalen där det fanns en hel del att titta på. Jag orkade inte vara där nere så länge heller och tur var väl det då regnet började ösa ner när vi kom hem....

Lite mer TV nu då...

Dripp, dropp, dripp....

Regnet duggar fint därute och döljer alla dammiga ytor i vårt hem. Jag städar och plockar och slöar om vartannat. Mest är jag irriterad över att det är saker överallt. Små onödiga grejor som bara hamnar framme hela tiden. Det mesta är nu iallafall bortplockat. Jag har gömt en hel hög saker för Saga, smög upp det på hennes rum. Vi kan inte ha alla dessa saker härnere.

Nu längtar jag megamycket till sommarlovet (semester). Att få vakna när man känner för det och slippa alla förbannade tider. Att äta frukost i lugn och ro, gå ut i trädgården och mysa, träffa vänner jag inte träffat på ett tag, leka med Saga i lekparken och umgås mer med familjen. Förhoppningsvis blir det en del cykling också. Det har varit en bristvara senaste tiden, men snart så ska det bli fart på mig....

Nu blir det dags för lite bokläsning här. Lika bra att passa på när de andra sover så fint =).

Sveriges fotboll är sööööövande.....

Tur att jag inte ägnat mer än några minuter åt att titta på spektaklet som kallas fotboll på TV:n. Snart sätter vi på fortsättningen av Dexter som är en så sjukt bra serie. Känns konstigt att jag dras till att se sånna där hemska program med död och mysterier. Det får inte vara för blodigt för då fixar jag inte att titta...

Dagen idag har varit helt fantastisk...solen har lyst på oss och vi har varit ut på utflykt till Björnön tillsammans med mamma, Torgny, mormor, John och Jakob. Efter några dagar med skitväder så var det skönt att komma iväg ut på en utflykt...

NU blir det TV-mys....

Kram

Långhelgen är här...

Mina familjekamrater sitter och sover och jag sitter och nerdar framför datorn i brist på annat. Gissar att jag kommer joina sovarklubben om jag slår på en film. Jag får sitta och vara låtsassocial här på nätet....

Härligt att vi nu kommer vara lediga fyra dagar på raken =).

Torsdagar är finfina grejor...

Det är något speciellt med dessa torsdagar. Roliga lektioner, en dag kvar till helgen, lite längre lunchrast och idag shopping på ICA. Att solen sken idag och alla var glada gjorde inte saken bättre. Helt klart en bra mycket bättre dag än igår då jag mest bara ville dra ett täcke över huvudet och drömma mig bort någon-annan-stans. Nu väntar en riktig kanonhelg hoppas jag...dags att dra ner på tempot och njuta av livet för en stund...

Mammas hjärta

Melloparty med jätteballong trots hög feber...

Hjälpte till med bygget.

Roligt med stängningsdag. Följde med mamma på zumba och drack slash.

Heja heja heja heja...

Sassa brassa mandelmassa....

Kämpa...

Energin är typ i botten. Vet inte riktigt hur jag ska fylla på med detta. Jag gör mitt bästa på alla plan vilket varken syns eller uppskattas. Men det är bara att kämpa på. Torsdag och fredag, sen helg och nästa vecka är det en kort arbetsvecka. Förhoppningsvis kan jag fylla kropp och själ med det som behövs. Jobbigt att gå runt frustrerad småilsken och otillräcklig.

I morgon är det äntligen en ny dag med nya möjligheter. En klyscha, men jag gillar torsdagar och mest troligt kan dagen erbjuda fina möten med elever, kollegor och familj. Sen kan vi heja lite på Sverige i hockeyn i morgon likväl...

Natti...

Jaha då var det sjukt härhemma igen...

Den där glädjen och energin är inte riktigt det den brukar vara. Influensa har varit sabotör denna vecka. Jag hoppas att jag på något sätt kan fylla på energilagret. Jag har gjort mitt bästa med att iallafall läsa sådant jag gillar och har kikat på megamånga filmer.

Idag har det vänt lite iallafall. Saga har ätit mat, halleluja och jag är feberfri, hurra för det. Vi har gett oss ut i världen och vi dog inte. Däremot tog orken slut rätt snabbt. Får fortsätta kämpa på. Rom byggdes inte på en dag. En sak i taget och vara glad åt det. Till helgen kanske vi kan njut av solens varma strålar. Ser fram emot det...och vi ska bygga altan =)

När dimman skymmer sikten

Det vita höljet som döljer marken

Ljusa fuktiga droppar som skymmer den annars vanliga klarblå sikten

Om himlen vore helt himmelsblå

Om solen alltid sken

Hemligheter som är gömda i markens stelfrusna jord

Drömmar som aldrig kommer bli sanna

Envisheten som är en akilleshäl

En klarblå himmel lockar en vilsen själ

Så det är bara typ 5-6 veckor kvar till sommarsemester...

Det är helt sjukt vad tiden går fort. Nyss var det påsklov och så vips så är det nästan sommar. Vi har inget planerat direkt och det känns spännande att hålla saker lite öppet. Det har varit en del bilstrul (kostat 15-16000 kr) så sommarkassan kommer inte vara alltför fet. Ett mål under våren är iallafall att bygga en finare uteplats. Vi hade planer för det i helgen, men nu verkar det som att regnet kommer falla friskt de närmaste dagarna och då är det knappast gynnsamma  förhållanden att gräva. Helgen står lite öppen och det känns skönt.

Arbetet flyter på bra, men det är svårt att tygla koncentrationen ibland. Det viktigaste är att det är roligt. Med trevliga kollegor och elever så är det mest bara glädjande att vara på jobbet. Hoppas glädjen håller i sig.

Nu är det natti natti här! Sov sött!

/ S

Grattis IDA 12 år

Stora tjejen Ida. GRATTIS! (gammal bild, men den jag hittade, Saga myser med syrran bredvid!

 Intelligent

 Dansande

Ambitiös

Ja det blev en cykeltur. På två timmar blev det 37 zoner ...Det blev en tur på Gryta, Skallberget, mot stan och sen hem igen. Skön runda.

So beautiful girl. Jag ser verkligen pigg ut. Syns det vilken färg jag gillar mest?

Kronan placerades på min hjässa för ett par minuter. Med stolthet bar jag den.

Lite suddigt! Men det står att jag nu ligger tvåa i min cykelserie.

Varit och shoppat snask i kiosken.

Så gott!

Ännu piggare nu på kvällen. Tjoho!

Vi kom till en brasa iallafall...

Jag och Saga trotsade regn och blåst och kikade lite på brasan iallafall. Robert var lite rädd att bli blöt om fötterna så han stannade hemma.

Ledigt ett helt gäng dagar..

Torsdag

Fredag

Lördag

Söndag

INGA DIREKTA PLANER OCH DET KÄNNS SÅ BRA!

Tempot är högt som vanligt...

Efter en arbetsdag där det varit full rulle, ensam handledare i år 7....med några konflikter, lite nationella provet-puzzel, bedömning, utvecklingssamtal därefter några zontagningar, pizzaätning, småplock, bedömning av bokreflektioner sitter jag här nu i soffan och har lite egen tid. Ibland blir jag arg på mig själv att jag är en person som vill försöka lösa de flesta problematiska situationer...Jag vill hjälpa eleverna, se dem och helst ha full koll på vad de gör och inte gör. Tyvärr kan jag inte vara mer än bara mig själv. Är mina kollegor borta kan jag inte säga annat än att det blir rätt tufft.. Jag kan inte vara tre personer hur mycket jag än vill tyvärr. Lite ledsen är jag nu dessutom över att det slit och engagemang jag lägger ner på min arbetsplats inte på något sätt genererar någon högre lön...Tur att pengar inte är det viktigaste i mitt liv (men lite surt känns det).

Känner mig idag rätt speedad igen. Vet inte vad jag ska ta mig för, men lite nedvarvning kan vara på sin plats. Som vanligt börjar jag se fram emot att träffa Herr Blund. Jag behöver min skönhetssömn...

Sov sött... efter morgondagen är det fyra lediga dagar...

Om Sandra får välja

Två av dem riktigt bra. Prisoners och Jakten.

Påsklovsvecka

Påskpyntat!

Snyggast i stan.

Turftur med mamma. Vi stannade i lekparken.

Biblioteket is the place to be.

Träffade lille Edvin.

Cool brud.

Friends!

Ibland är man bara så söööt!

Spännande!

Saga med en av favvomorbröderna.

John och Annas stuga.